Efter flera timmars gårdsstädning, med krattning och sopning och med löv som hånfullt fortsätter att dala lägga sig på det frostbitna gräset, behöver jag något välbekant. Några ord att vila i. För kroppen är trött och håret står som det vill efter tid i mössa. Hos Werner Aspenström regnar det både ute och inne, här är i alla fall sol.
"Regnar gör det alltid.
Ibland våldsamt. Ibland duggande,
nästan omärkligt.
Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss
som våta terrier.
Eller försynt, så att ingen märker
att vi gråtit.
Men regnar gör det alltid.
Hur högt når gråtpelaren i dig?
Till naveln? Brösten? Strupen?
Du behöver inte klä av dig och visa.
Vi läser det i varandras ögon
som på gradskivor.
Måste något sägas kan man säga:
Älskade,
till i morgon torkar dina fingervantar."
Så otroligt, otroligt sant och fint. Tyckte mycket om Aspenstam som yngre. Kanske ska plocka ram igen. Ibland är det skönt att återvända till något tryggt och hemtamt.
SvaraRaderaJa visst är den fin! Som bomull.
SvaraRaderaÄlskar verkligen den här dikten av Aspenström. Det var länge sedan jag läste lyrik, brukar göra det intensivt i perioder.
SvaraRaderaEnligt O: Visst är den fin! Läser också poesi i perioder, ofta med stora upplevelser.
SvaraRadera