"Om hösten när det är riktigt tyst i skogen kan man höra nästa vårs gökar gala"

Så mycket tänkt har det kanske inte blivit under tankepausen men efter för många långa arbetsdagar hittar jag tillbaka till mig själv. Så denna förlängda oplanerade helg känns väldigt välgörande.

På förmiddagen var jag "på stan" - dels för att förse garderoben med något nytt - och dels för att byta kakboken som ingick i tantkittet. Boken finns nämligen redan hemma i hyllan (den är makens...). Så uppdraget var att hitta något som lever upp till tantepitetet - jag hoppas vännerna godkänner en "damroman"? Med hem följde Spill av Sigrid Combüchen. (Eftersom jag lånar de flesta böcker jag läser är jag inte så ofta i bokhandeln, så jag är väl en av de som bidrar till att där ser ut som det gör? Till att boken fått en allt mindre framträdande plats. Fast idag tänkte jag mer på de som arbetar i bokhandeln än på själva butiken. På hur det känns att som kanske jättebokintresserad bokandelsmedarbetare bli tvungen att kränga annat istället. För att affären ändrar inriktning. Tänker på biblioteken vars innehåll kanske förblir detsamma men förpackas annorlunda, hur det kommer att kännas när e-boken verkligen blir Boken och den mellan pärmar bundna blir något kuriöst. Om det nu blir.)

I skrivande stund velar jag mellan att läsa klart Petina Gappahs noveller i Sorgesång för Easterly eller att direkt börja med den nyköpta.

Gappah från Zimbabwe blev jag tipsad om av en kollega. Den känns väldigt aktuell nu efter bokmässan, där Gappah var men inte jag. Igår satt jag en stund framför tv:n och såg intressanta samtal från mässan. Marika Grieshel var samtalsledare för ett par av dem och vilken bra sådan hon var! Påläst, initierad och fördjupande.

Ett av samtalen var det mellan bla Richard Dowden som skrivit om Afrika och Nurrudin Farah. Det väckte en del tankar kring vem som äger "frågan Afrika". Vem som "har rätt" att uttala sig, rätt att beskriva. Ibland kanske den journalistiska förenklingen behövs för att väcka ett intresse, för att bringa åtminstone en skenbar ordning i komplicerade förhållanden. Jag ser i alla fall fram emot att läsa Dowdens Afrika : Framtidens kontinent.

Afrika-temat har satt sin prägel på böckerna jag reserverat i biblioteket - Coconut, Pojken från andra sidan, Atlantens mage och så Afrika av Dowden. Fast på listan finns också Lindgrens Minnen (eller kanske mer O-minnen?) Och hemma väntar fortfarande Nostalgia och som alltid Förbländningen förutom de som nämndes överst i inlägget.

Och på torsdag fylls väl läslistan på med årets Nobelpristagare?

Rubriken är förstås inte min utan av Eeva Kilpi.