Sällan har jag läst en bok så smärtsam som

Abigails liv av Chris Abani. Smärtsam i sin hopplöshet och i sitt mörker. Abigail är ung kvinna i Nigeria. Hennes mor dör i barnsäng och fadern låter barnet ärva moderns namn, Abigail. Ett motiv från P O Enquists Ett annat liv känns igen. Det som handlar om hur P O ärver broderns namn, tror sig vara den döde brodern. Abigail ser ingen tydlig gräns till modern, känner inget tydligt eget jag. Abigail är fascinerad av kartor, av att upprätta gränser. Men där Mukunda i romanen omskriven här nedan hade kartan i sin hands linjer skapar Abigail den på sin kropp med hjälp av nålar, cigaretter etc. Hon märker sig själv, ristar linjerna på kroppen, fångar in sig själv.

Abigail hämtas av Peter, hennes kusins man, till London. En tid innan avfärd finner hon sin far hängd, han har tagit sitt liv. Istället för att få ett bättre liv, som hennes far utlovat, hamnar Abigail i helvetet. Ett helvete bestående av upprepade övergrepp av Peter och andra män. Hon förnedras på de mest hemska sätt. Men Abigail som har sin mors styrka begår den värsta hämnden.

Boken berättas i ett då och ett nu. DÅ skildrar det som hänt. NU ger Abigails tankar där hon är just nu, vid kanten av Themsen.

I DN:s summering av årets bästa böcker skriver Stefan Helgesson, som för övrigt var den som fick mig nyfiken på romanen genom den föreläsning jag lyssnade på i höstas:

För att nigerianen Chris Abani avlyssnar den unge Abigails misär, längtan och lust med sådan ömsinthet. Översättaren Roy Isaksson jämför med Marguerite Duras. Det är träffande.

Och jag instämmer, det är ett inkännande porträtt på flera sätt. Men det är en ömsinhet kantad av en så stor smärta att jag är lättad när romanen tar slut, är glad åt att den är kort. Vid avslutad läsning vet jag att jag varit med om något viktigt, men något ytterst tragiskt. Jag har varit på botten med Abigail.

Och det här var hennes längtans skepnad:
Att vara en vit fågel som slog med sina vingar mot natten. Slog tills detta var allt. Att vara. Ändå inte fågeln. Eller natten. Eller luften. Eller vingslagen.
Att vara en vit fågel.