Noveller har aldrig

intresserat mig. Jag har rent generellt inte gillat dem. Tyckt illa om kortformen som låter en berättelse knappt börja innan den tar slut. Men under året som gått har de smygit sig på mig i olika former - och gillats. För det är ju inte som jag tidigare trott för lite text för att kunna bära en bra historia och jag är glad åt att ha tagit mig över min förutfattade mening om icke-gillandet.

Novelläsandet kräver åtminstone av mig något mer än vad romanens längre form gör. Tidigare har kortheten gjort mig rastlös, det snabbt kommande slutet otålig. Novellerna kräver en koncentration och snabb fokusering, samtidigt gör kortheten det möjligt att lätt gå tillbaka, stanna upp, smaka på orden. Korta noveller ger snabba övergångar mellan skeenden, kräver snabb omställning hos läsaren. Men de bjuder samtdigt in mig till ett långsamt läsande. En dubbelhet, kluvenhet.

Nu har jag äntligen läst Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du och det var speciellt att läsa den efter att under en längre tid tänkt på den, väntat på den. Läsningen kantades med andra ord av en tids förväntan. Hon gör mig inte besviken July men lite överraskad. Mest hade jag väntat mig texter liknande Simklubben, den om de torrsimmande pensionärerna. Det mesta är dock mörkare skrivet än den. Det är många uppbrott, många relationer som går i kras. Det är i bland hoppfullt men på något dunkelt sätt. Det lekfulla jag gillar i filmen Me and you and everyone we know ser jag inte lika tydligt här. Här finns ett annat allvar, en annan typ av skruvade berättelser.

Jag gillar July - hennes språk och det milda obehag berättelserna framkallar. Hennes noveller ligger bra i munnen, lämpar sig för högläsning (om inte läsaren generas alltför lätt vill säga.)

Efter julhelgens intag av mat och kopiösa mängder av chokladpraliner svalkade jag mig med Människosaker som är en samlingsvolym med dikter och noveller skrivna av författare från Afrika, Asien och Latinamerika. Texterna kompletteras med fotografier. Boken är utgiven av tidskriften Karavan och ett av syftena är att den ska spridas till skolor. I formen påminner boken om Lyckad nedfrysning av herr Moro - även om den var mer ett kollage av text och bild. I Människosaker ströläser jag noveller, som är varierande i både form och innehåll men med temat på liv och död gemensamt. Fast det kan förstås vara vad som helst. Den kinesiska författaren Yu Gus novell Bara ett skämt fastnar jag för. Den känns som en helgjuten novell.

Jag har mycket kvar att lära om novellkonsten och jag vill ta till mig mästarna i genren. På Lena K Es inrådan har jag lånat hem Björg Viks En kvarglömd petunia. Hjalmar Söderberg har jag förstås läst några noveller av tidigare. Vilka fler är att räkna som mästerligt bra novellister? Minns inte att vi läste just noveller under min tid som litteraturstudent. Minns dikterna vi läste, romanerna vi plöjde - men noveller?