"Gästbloggare" - Agnes von Krusenstjerna

Boken ger mig människolivet inpressat mellan två pärmar. Jag kan aldrig upphöra att finna detta underbart. På aftonen slår jag mig ned vid den lilla gröna läslampan och öppnar en bok. Och se, strax är jag invecklad i händelser, röster stiga upp omkring mig, människor som jag aldrig förut träffat räcka mig sina händer. Så har jag kanske gjort mina flesta, och jag kan säkert säga bästa bekantskaper. De äro trogna vänner dessa, deras vänskap har ofta varat genom flera år - och de äro tystlåtna på sitt sätt. Och framför de andra, framför livets pratande och sparkande dockor, ha de den fördelen att de aldrig bli besvärliga. Men de ha fodringar, man tror det icke först, men märker det sedan snart nog. De ta både ens uppmärksamhet och känslor, ibland hela hjärtat, visst göra de det, men så ge de också i gengäld så mycket.

[...]

Så möta vi i böckerna även vårt eget jag och blicka igenkännande mot det. Ibland få vi på detta sätt syn på nya sidor i vårt väsen, som vi aldrig eljes skulle upptäckt.

Och jag upprepar det: en lampa under vilkens gröna skärm ljuset faller dämpat och ändå klart och en uppslagen bok i knäet - mycket mer behöver man inte.

Ur: "Sällskapsliv i ensamheten", En dagdriverskas anteckningar