Bjørg Vik

var ett helt okänt namn för mig när Lena Kjersén Edman nämnde en av hennes novellsamlingar i en kommentar här för några veckor sedan. Vik är en norsk författare född 1935. Hennes produktion är rik och översatt till många språk. De noveller jag läst är utgivna under den samlande titeln En kvarglömd petunia (1985).

Novellerna, som är sju till antalet, skildrar relationer mellan människor; barn och föräldrar, älskande etc. Jag häpnar över hur mycket Vik lyckas förmedla på få sidor, över berättelsernas djup - övar att de hinner djupna. Kanske är det mest en reaktion från en ovan novelläsare. Jag lägger ifrån mig boken med känslan av att ha läst sju romaner på tre dagar. En omvälvande upplevelse.

Jag blev väldigt förtjust i den här volymen och är tacksam över att ha hittat den. Kärlek mellan inte helt unga människor skildras vilket är en skön kontrast mot dagens ungdomskult. Några fina ord mot slutet:

Ett älskande hjärta blir aldrig gammalt.

Hela boken är nu inte fylld av sådana ord, det skulle bli alltför outhärdligt.

De personer Vik tecknar är i ett här och nu, men i ett nu där tillvaron gungar till en smula. Författaren har en förmåga att i sina berättelser skapa en stämning och spänning som gör att jag som läsare vet att något kommer att ske. Detta något behöver inte vara av ondo. Men det kommer att ske.