Se! En rastplats för själen vid Indalsälven, en del av ett vackert landskap, där plötsligt en thailändsk paviljong tittar fram omgivet av jämtländska åkrar.
Så hedras den framsynte thailändske kung som besökte platsen 1897 och skapas band mellan länder och kulturer - redan innan svenskarna började åka i karavan söderut.
Vägen vindlar vidare mot Sollefteå och vackra Norrfrid som erbjuder säng och frukost. Omsorgen och kärleken till det huset och dess tillresta, tillfälliga gäster märks i varje liten detalj.
Utvilade efter en natt i lugnet åker vi vidare mot bland annat Ådalen. Bo Widerbergs film lånade vi med oss på vägen upp, på biblioteket i Söderhamn, den ska vi snart se. Och ungefär här, i Lunde, föll skotten 1931
Det uppmärksammas genom ett monument och informativa skyltar.
En annan sorts historia väntar på veteranbilsmuseet strax intill. Museet överraskar mig med sina fina kreativa skyltningar som ger liv åt de välskötta bilarna. Man behöver inte ha körkort för att uppskatta en snygg kärra! Det är lätt att föreställa sig Jeeves ratta Wooster i något av de äldre fordonen. Men där finns mer än bilar att se.
Vi lämnar historien och åker vidare mot lek och mys med små, stora och till min lycka också ulliga vänner.
Vilka fina vyer! Till Ådalen skulle jag gärna resa (ulliga små får är en bonus på färden!).Ser fram emot din rapport om/från Umeå.
SvaraRaderaDet är ett vackert landskap! Hoppas få se mycket mer av Umeå under nästa år, fint ha makens familj i de trakterna..
Radera