När dammar brister

Vilken mardröm han har iscensatt, Mikael Niemi! Fallvatten är riktigt obehaglig läsning. Vad händer med människor utsatta för hot och fara? Blir vi hjälpsamma, generösa och osjälviska eller segrar egot och cynismen? Det utforskas i takt med att de norrländska dammarna rämnar och vattnet faller, bildar tsunamis.

Jag läste med andan i halsen, kanske var det rentav Fallvatten som utlöste fredagens migränattack? Det var länge sedan jag läste en så stressig bok, det var lika bråttom bråttom att läsa ut sidorna som för personerna i boken att hinna undan vattenmassorna.

Senast jag läste Niemi var när Populärmusik från Vittula var ny, och det här är ju något helt annat! Men likafullt välberättat, inlevelsefullt med snabbt frammejslade karaktärer som speglar olika sätt att möta vattnet, som alla utsätts för mycket påfrestande situationer, tvingas fatta snabba beslut utan grund och förankring. Det är en oerhört stark katastrofroman, en skräckvision av en värld i naturens våld - en värld helt nära, tätt intill.