På ett ställe i boken låter Dahlström sin huvudperson Jeb tänka om sitt framtida skrivande att: "Och jag tänkte att när jag skulle börja skriva skulle jag skriva som en vilt wailande tenorspelare blåser - bara raka spåret." Och precis så skriver Dahlström! Det är tvärrakt, snabbt och roligt - en bok full av liv och inte minst av jazz.
Med Köpenhamn som favoritstad beger sig Jeb ut i Europa, skumpar fram i bilen ihop med bästa vännerna och musikanterna. Han själv drar runt på sin bas. De testar gränser, utvecklar nya spelstilar och får spela med både traditionella dansband och mer framåtsyftande stjärnor.
När de inte spelar ger dig sig ut på äventyr eller flirtar med tjejer som de går med på museer, barer och fester. Men Jeb längtar konstant efter kärleken, konstnären, Helen, som trivs allra bäst i sin ateljé i Paris. De virrar hit och dit i sitt förhållande, svårt att bestämma sig och överge friheten.
För mig har det här varit en alldeles perfekt sommarläsning med de vilda, ljusa och vänliga tongångarna i perfekt harmoni med ett mer reflekterande berättande. Dahlström berättar ju genom sina figurer om ett Europa som fortfarande är sargat efter kriget, om de människor som lever där. Det är också inspirerande att höra (ja, det känns så) de livfulla samtalen om musik, även för mig som inte själv spelar. De är så mycket på gång, de har så många idéer!
Den där målande killen intresserade mej och vi satt för oss själva och snackade. Han var mycket ung och hade en massa fina teorier om jazz och måleri. Han ritade skisser på en serviett, gjorde utkast till allt han hört på kvällen och grejorna han ritade svängde.
"Vi vänder på det", sa jag, "om du kan måla efter vår musik måste vi kunna spela efter ditt måleri."
"Dumkvickt", sa han.
Om man tycker om Europa, att resa i Europa, är det också väldigt tilltalande läsning. Resenerven triggas av romanen samtidigt som den får mig att vilja lyssna ännu mer på jazz - och kanske läsa något mer av Sture Dahlström.
Vilket trevligt boktips. Jag är kanske ingen jättestor älskare av just jazz (med undantag för trad-jazz då- kanske) men att resa i Europa... det gillar jag och det hoppas jag kunna fortsätta göra... kanske kan jag bli riktigt inspirerad av "Änglar blåser hårt" som jag absolut kommer att leta efter på biblioteket.
SvaraRaderaHoppas du läser! Har du läst något annat av Dahlström? Jag har varit rätt skeptisk till hans böcker, inte trott de var något för mig. Men den här var definitivt i min smak!
RaderaHej Hermia! Tänk att du tyckte om Sture D, Sveriges främste beatförfattare (eller?)! I min närhet bor Mats Keyet, som skrivit två intressanta böcker om Sture D (finns på Bokbörsen). Och det finns även ett aktivt Sture Dahlströmsällskap...
SvaraRaderaJan, jag är själv lite förvånad... Vad tycker du jag ska gå vidare med av S D?
Radera