Det går inte att stanna till i Tomelilla utan att besöka världens minsta filmmuseum, som också är världens största Hasse å Tage museum. Så det gjorde vi under vår Österlentripp. Dessutom besökte vi det intilliggande kaféet - för att köpa biljetter och för att få oss en god kopp te.
Utställningen är formad i en sann kreativ anda där besökarna får leta och leka sig fram i utställningens olika delar. Åtta stycken ryms samtidigt i den verkligt minimala lokalen, en halv timme har vi på oss. Det gäller att vara taktisk, tänker jag, och planera utnyttja de 30 minuterna väl. Men så tar upptäckarglädjen över och jag vandrar mellan de olika delarna, drar ut lådor, tittar i taket, tittar på filmklipp, förundras. Vad mycket radarparet gjort - revyer och filmer. Starka, absurda, tänkvärda och roliga filmer.
Picassos äventyr såg vi, maken och jag, för ett tag sedan. Den spelades till större delen in i just Tomelilla. Vart vet jag inte riktigt, men kanske här?
Inspirerade av besöket laddar vi dvd-spelaren här hemma och ser
Släpp fångarne loss det är vår. Det är slående hur många av dessa skådespelare som lämnat oss - Krook, Järegård, Nyman, Danielsson. Vi har två boxar fyllda med filmer. Kanske ser vi sedan
Att angöra en brygga och dricker teet med samma namn till, inköpt i kaféet?
Bernur skriver i ett inlägg (som alltid läsvärt) om Stephen Fry och avslutar med orden "
De fick Stephen Fry som mångbegåvad komiker med ett finger med i det mesta som händer, vad fick vi? Peter Settman och dito Magnusson." Jag vill tillägga att vi som tur är fick även Hasse å Tage - deras skapelser håller för generationer. Det är åtminstone vad jag, och antar jag alla Tomelillabor, önskar och hoppas. Så när mörkret faller och regnet strilar - ladda med en film signerad Hasse Alfredson och/eller Tage Danielsson. Du kommer inte att bli besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!