Dolce far niente

"'Om vi skulle ta och och ro ut till det gamla vraket utanför Limön!' utbrast han.

Vi tre bröder sprungo genast upp.

'Finns det ett vrak utanför Limön?'

'Ja, vet ni inte de?'

'Nej, det har vi aldrig hört talas om.'"

Det är med viss förvåning jag ser min kära ö vara skådeplats i Erik Pallins ungdomsroman Klasropojkarna på det gamla vraket (1926). För undan farorna flyr de unga till ön. Jag läser dock inte hela boken, så lockande är den inte med sitt lite krattiga, 20-tals journalistiska, språk.

På romanens tid fanns nog fortfarande bofasta på Limön, och barn gick i skola i fyren. Idag finns där ca 120 stugor, varav en är min. För en så där 10 år sedan tog jag vid där farmor och farfar en gång hade en röd liten masonitstuga. Nu står där en gul, av stabilare virke. Välkommen till mitt lilla palais, till mitt paradis.

Här råder livets enkla konst. För i min stuga saknas el, vatten hämtas ur en moderniserad pump, behoven uträttas på ett enkelt dass och maten lagas på gasolspis. Efter bara några steg på öns skogsstigar har min andning blivit lugnare och axlarna sänkts. Här finns visst saker att göra - en dag behöver stugan målas om, maken drömmer om solpaneler - men mest är det ett latmanshem.

En titt in i ett gammalt skåp visar farfars sparariver av bra-att-ha-grejer och ett par museala pytsar.

Smaken på yoghurten alltså banan och päron! Vi hittar det vi söker. Sommarens träningsredskap - frisbeen.

Så går en dag... 

 

innan det är dags att ta båten tillbaka till stan. En lugn start på semestern innan lite längre resor tar vid.