söndag 2 maj 2010

Här kryssas staden efter pioner och läses böcker

Att hon vågar! tänker jag, gestalta en annan levande människas liv. Men hon vågar och hon gör det bra Curtis Sittenfeld med Presidentens hustru. De två tidigare romanerna tyckte jag bra om, särskilt debuten. I den senaste finns en annan bredd i skildringen som spänner över längre tid och flera år av den kvinnliga huvudpersonens liv - Alice Lindgren, senare Blackwell, baserad på Laura Bush. Märker att romanen dröjt sig kvar hos mig, minnesbilder plockas fram ur hjärnans labyrinter. Hur gick hon egentligen vidare efter bilkraschen? Hur gå in i en roll som inte är ens egen? Hur fann hon detta stora stöd för sin slyngel till man, ett stöd så stort att hon väl sviker sina egna ideal? Bra, levande, snyggt skrivet. Lite som Oates Blonde fast ändå inte.

Irène Némirovsky, detta författaröde som skapat stor litteratur ibland i litet format. Nu senast läste jag de två kortromanerna i en Balen och Höstflugorna. Snabbt naglas läsaren fast, sätts in i de olika personernas känsloliv. Stilen känns igen från de andra böckerna, som t ex Ensamhetens vin och Blodets hetta) - djupt inkännande med psykologisk skärpa men med sakta små steg mot katastrofen. Genom mörkret lyser orden.

Jag landar sedan i Indien genom Mr Alis äktenskapsbyrå av Farahad Zama. Som pensionär startar mr Ali äktenskapsbyrå hit kommer olika klienter för att söka sig en livskamrat. Äktenskap ska arrangeras. Affärerna går bra och den unga Aruna anställs. Två trådar löper vid sidan av verksamheten: Mr och mrs Alis son som strider för böndernas rätt till sin mark grips av polisen och Aruna förälskar sig i en av byråns klienter. I den indiska värmen möts människor av olika religion och kaster, både det som är lika och olika blir belyst. Men boken är skriven av yttersta välvilja, här finns ett genomgripande stråk av försoning - en vilja till gemenskap. Värmen i boken sprids till mig som läsare, jag har svårt att slita mig från den här världen som känns som hemma trots att den är olik allt jag sett. Jag är glad att de beskrivande orden "romantisk komedi" utanpå romanen inte avskräckte mig från att läsa. För boken är något mer och något väldigt trivsamt. Dora har också läst och inspirerat.

Och i Indien stannar jag med Under mangoträdet som består av tre berättelser skrivna av en av Keralas mest älskade författare, Vaikom Muhammad Basheer.

17 kommentarer:

  1. Tyckte också mycket om Presidentens hustru, även fast jag tycket att slutdelen av romanen tappade lite i känsla och intensitet. Jag tycker ändå fortfarande att hennes debutroman var det bästa hon har skrivit, den romanen följer mig fortfarande. Den var ett mästerverk.

    Blev sugen att läsa Mr Alis äkenskapsbyrå efter vad skriver, så nu är den reserverad på biblan, vad skulle man göra utan andras bokbloggar :)

    SvaraRadera
  2. Hoppas du gillar Mr Ali!
    Lite undrade jag om det var författarens avsikt att Presidents hustru tappar fart på slutet. Alice liv var så mycket intressantare och mer dynamiskt innan hon blev den offentliga personen då livet rutas in och sysslorna bestäms av andra. Den instängdheten tyckte jag blev mycket tydlig mot slutet. Men jag vet inte.

    SvaraRadera
  3. Nu fick du mig att tänka till, för om man ser det som att hennes liv faktiskt var intressantare innan hon gifte sig, då blir ju slutet mer logiskt och gör boken bättre. Det du skriver kan nog stämma, nu förstår jag nog boken bättre. Jag hade ingen tanke på just det här och blev verkligen besviken för boken var ju tills dess helt fantastisk att läsa. Tack för tipset

    SvaraRadera
  4. Just det, det fanns ju fler böcker av Irène Némirovsky! Tack för att du påminde mig och tack för recensionerna!

    SvaraRadera
  5. Det var roligt att läsa att du tyckte så bra om Zamas roman. Jag läste den under uppdrag för någon månad sedan och fann det svårt att minnas en mer lättläst bok någonsin. Det bär mig lite emot att skriva någon negativt om den, eftersom den är så tveklöst rar, men i jämförelse med andra liknande blev den i mitt tycke inte övertygnde. Trots tropisk värme och kulinariska frestelser tyckte jag att historien blev platt och lite ytlig, som om feelgoodintentionen talade med högre röst än själva innehållet. Men trevlig, det håller jag med om.

    SvaraRadera
  6. Jenny B: Dessutom finns ju de romaner som inte givits ut på nytt, David Golder och Affären Kurilov... Men de, upptäckte jag, finns inte ens kvar på mitt bibliotek.

    On Word Arts: Det här låter kanske som ett försök att ursäkta en positiv läsning men när jag läste den tänkte jag samtidigt på invändningarna mot den. Det är en roman västerländskt anpassad, den är tydlig i överkant etc. Men och det kändes vid detta tillfället skönt och välkommet - jag kunde inte stå emot värmen och kärleken.

    SvaraRadera
  7. Vi tycks vara rätt överens. Jag blir glad när jag tänker på att många nog tycker väldigt, väldigt mycket om den här boken. Och att en och annan ambitiös student nog triggas att skriva en uppsats om den ur ett postkolonialt perspektiv.

    SvaraRadera
  8. On Word Arts.. Har du (eller det är klart du har...) några rekommendationer att ge när det gäller indisk litteratur? Eller kringliggande områden?

    SvaraRadera
  9. I stunden kommer jag att tänka på en bok jag läste för ett antal år sedan: Vishnus död av Manil Suri. Jag minns det som en roande skildring av ett modernt Indien, men med religösa spörsmål och subversiva partier skickligt inflätade.
    Från Asien i stort är till exempel vietnamesiska Le Minh Khues Monsunens sista regn och indonesiska Pramoedya Ananta Toers Buru-kvartett mycket läsvärda, om du inte redan har läst dem. Men, jag får nog fundera lite till...

    SvaraRadera
  10. Tack! Böckerna du nämner är bekanta men jag har inte läst ngn av dem. Återkom gärna...

    SvaraRadera
  11. Vilka intressanta reflexioner kring Presidentens hustru! Jag tyckte att detta är Sittenfeldts bästa hittills, och att hon nu är en spännande författare att följa.
    Och vad kul att läsa om Irene Nemirovsky; jag läste ganska nyligen Storm över Frankrike, och verkligen älskade den, så jag sprang genast och inköpte Balen och Ensamhetens vin, som jag ska snart...

    SvaraRadera
  12. Jenny: Det känns fint att Sittenfeld är så pass ung - förhoppningsvis finns många fler böcker att vänta av henne...

    Ensamhetens vin tyckte jag var en riktigt gripande historia. Hoppas du gillar den (och Balen/Höstflugorna också förstås).

    SvaraRadera
  13. När jag skulle välja ny bok igår blev jag verkligen sugen Nemirovsky igen, så jag ska nu börja läsa Balen/Höstflugorna. Se´n har jag upptäckt fler titlar av henne som jag inte kände till, Blodets hetta(som verkar jätteintressant; om ett familjedrama i en liten fransk by),och två andra titlar; Affären Kurilov och David Golder, som båda gavs ut på Bonniers på tidigt 30-tal. Bådar gott inför fortsatt Nemirovskyläsande att du gillade Ensamhetens vin oxå!

    SvaraRadera
  14. Nä, usch vad dåligt läst av mig; Du har ju redan nämnt Blodets hetta..Ja, men de andra två titlarna kanske var nyupptäckter iaf!

    SvaraRadera
  15. Jenny: Du kanske berättar ngt om vad du tycker om Nemirovsky efter läsning? Skulle vara roligt!

    Och faktiskt är jag bekant med de två andra titlarna ;-) Tyvärr är de ju inte nyutgivna och finns inte heller kvar på mitt bibliotek. Men de går ju förstås att få tag på... Verkar vara lite annat tema än i de andra böckerna av henne.

    Trevlig läsning!

    SvaraRadera
  16. Nu har jag läst ut Balen/Höstflugorna. Jag tyckte om båda två, framförallt Balen. Under läsningen kom jag att tänka på Guy de Maupassants "Fettpärlan" som jag läste när jag pluggade litteratur och kommer ihåg att jag gillade. De påminner på ngt sätt om varandra(som jag minns det...) i den både lite vemodiga men oxå humoristiska och "uppkäftiga" stilen...Höstflugorna var ju betydligt vemodigare, och här fick jag vibbar av tex Tjechov eller Gogol...kanske lite långsökt, men jag tror den hade lite samma känsla som dessa ryska klassiker? Ser nu fram emot att om ett tag läsa Ensamhetens vin oxå!

    SvaraRadera
  17. Jag har också en diffus känsla av ryskt när jag läser Némirovsky. Hon rör sig kanske nära den berättarstilen. Jag läste också Fettpärlan som litteraturstudent, men har inget som helst minne av den. Ska se om jag har den hemma i hyllan.. Tack för återrapporten!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!