Kranes konditori

Fru Stordal har flytt från sina plikter som sömmerska och mor, olycklig tillbringar hon inte bara en utan två långa dagar på Kranes konditori. Detta blir för fru Krane hennes livs värsta dagar på jobbet. Det hemska börjar med att fru Stordal slår sig i slang med Kubben, en riktig sjöbuse som, visar det sig, kommer från min hemstad - Gävle. Men nu sitter han hos Krane och bjuder fru Stordal på starkt portvin att dricka.

De bådas samtal hörs över hela lokalen där fru Krane tillsammans med sina två medarbetare förstås inte kan låta bli att tjuvlyssna. Och vem kan klandra dem? Fru Stordal väljer ju att blotta det mest privata på en offentlig lokal. Många är de som passerar revy på konditoriet bl a fru Stordals exman, hennes barn och ungdomskärlek men eftersom fru Krane vill undvika skandal och uppträden hålls de borta från klubbrummet. Där skapas motvilligt en fredad zon för fru Stordal med sällskap. Fru Stordal som nog snarare är väldigt ensam och livstrött än en ansvarslös försummare av plikter. Livets band är hårt spända. Men hur länge kan detta fortgå utan upptäckt? Snart ställs saker och ting på sin spets.

Av Cora Sandel har jag tidigare läst de tre böckerna om Alberte. Kranes konditori (1945) har blivit stående i min bokhylla under några år men nu är glad över att jag äntligen läst den. Det är lätt att engagera sig både i de stackare som ska hålla konditoriet öppet och fritt från klander och i fru Stordal som är så olycklig. Det är en spring-i-dörrar-text som jag förstår lämpar sig utmärkt för scenen. Redan 1947 sattes den upp på Dramaten. Katinka Stordal spelades av Inga Tidblad, hennes dotter av Anita Björk.