Under mangoträdet

Geten tvekade inte en sekund. "Under mangoträdet" var redan uppäten och den gick omedelbart över till "Ljud". På ett par minuter var boken borta.

I Mr Alis äktenskapsbyrå är det tjo, tjim och kärlek jämfört med i de tre berättelserna av Vaikom Muhammad Basheer (1908-1994) samlade i Under mangoträdet. Men även i ett par av berättelserna finns kärlek som tema men placerad i en råare vardag, om än en berättad sådan med stora viktiga händelser. "Under mangoträdet" (1944) handlar om ovännerna som till sist, som vuxna, blir förälskade men möter svåra hinder. Det är en stark, långt ifrån mysig kärlekssaga. I "Morfar hade en elefant" (1951) möter jag den unga kvinnan med de bråkande föräldrarna. Att hon blir intresserad av grannen, muslim precis som kvinnan men ändå helt annorlunda, gör ingenting enkelt. I "Pattummas get" (1959) träffar läsaren författaren själv - han har återvänt till barndomshemmet efter en tids sjukdom och slagit sig ned i en vilstol under trädet. Men ingen vila får han ty i en stor rörelse blir han uppsökt av än den ena, än den andra som vill ha pengar eller saker. Till råga på allt äter geten upp författarens böcker.

Författaren eftersträvade i sitt liv försoning och samexistens mellan religioner och olika grupper vilket speglas i berättelserna. Här finns också ett genomgående tema om att det världsliga inte betyder något - att morfar hade en stor och fin elefant är inte så viktigt. Egentligen.

Efterordet berättar fascinerande om Basheer som vågat ta strid, levt ett kringflackande liv men också lidit av psykisk sjukdom ("på den tiden var mitt förstånd... som en mycket liten ö på väg att sjunka ner i ett bottenlöst hav..."). Katarina Sjöwall Trodden som översatt berättelserna skriver om Basheer att "Författare blev han för att han inte hade de rätta förutsättningarna för att bli kock, magiker, journalist eller ficktjuv. Det vara bara ett av alla de yrken som finns att välja på. Han ansåg att det inte finns någonting 'stort' eller 'djupt' i litteraturen eller med författarskapet och att litteratur inte är någonting annat än resultatet av en människas erfarenheter". Den chosefria inställningen till litteraturen, som ändå är på allvar, känns vid läsningen. Och jag är glad att Basheer inte valde något av de andra yrkena som stod till buds.