Still Walking - Aruitemo aruitemo

För några veckor sedan såg jag filmen An Education som (äntligen!) kom till Gävle. Den imponerade på mig genom sitt exakta skådespeleri i miljöer som kändes klockrent tidstrogna. Att se en så stark ung tjej, som fann sig i varje obekväm situation, med ett ordflöde helt äkta kändes väldigt bra. Att filmen avslutades på ett sätt som åtminstone gjorde mig förvånad gjorde att jag tyckte än mer om den!

Igår såg jag en film lånad från mitt bibliotek (som har världens bästa samling filmer! Och nej, jag har inget med inköpen att göra!), den japanska Still Walking (2008)
som även den är en historia att minnas. På årsdagen av den äldste broderns död samlas de kvarlevande syskonen med familjer i föräldrahemmet. Det pratas, lagas mat och hemligheter uppenbaras. Familjen tyngs svårt av skulden och minnet efter den drunknade sonen och har känslomässigt inte lyckats ta sig vidare trots att tolv år gått. Det var ju han - den äldste - som skulle ta över faderns läkarmottagning, han som skulle bära familjen.

Genom att större delen av filmen ustpelas i föräldrahemmt ges en god inblick i ett japanskt (övre) medelklasshem. Här rör de sig mellan rummen, bland minnena och i nuet. Det är en komplicerad familj i vilken det gamla och nya möts. Allt som sker händer genom orden, det är skådespelarnas film och de för fram den på ett alldeles utmärkt sätt. En riktig pralin är den att se en när vårsolen lämnat plats för skymningen.