Ibland när jag läser en del av de litteraturbloggar som finns här ute tänker jag på det generösa och osjälviska i att dela med sig av sina guldkorn och upptäckter. Sådant som får mina perspektiv och litterära världar att växa.
I morse infann sig ett sådant tillfälle, min morgon startade nämligen här: http://tchoupitoulas.wordpress.com/ som visste jag att där fanns något serverat för mig. Och vad möter jag om inte en italiensk poet, för mig helt okänd: Giuseppe Ungaretti vars gröna bok har titeln Jag är en varelse. Och även jag måste skriva ned den korta men stora dikten, skriva in orden i mig:
"Jag upplyser mig
med oändlighet
M'illumino
d'immenso"
Boken följer mig hem med ett ödmjukt - tack.
Tack själv för både kommentar och länk - det är vad jag kallar generöst. Själva idén med att skriva (och framförallt läsa) blogg är väl att sprida det vackraste man hittar... Mitt läsliv skulle ha sett helt annorlunda ut, vore det inte för andra bok- & litteraturbloggar, det tackar jag för.
SvaraRaderaDen var ännu snyggare på italienska! Tack för att du delade vidare :-)
SvaraRaderaNya snygga tapeter, förresten!
Hermia: Hear, hear! (och tack för länken!)
SvaraRaderaOch nu ligger en reservation på biblan även från mig.:) Tack så mycket!
SvaraRaderaFörövrigt en väldans snygg design du plockat fram. Känns väldigt mycket Hermia på något sätt!
Varsågod! Jo, det bästa (sämsta och allt däremellan) är nog till för att spridas..
SvaraRaderaVet du Bokomaten - det ÄR väldigt mycket Hermia över tapeterna. Ändå ser det ut ungefär tvärtom i mitt fysiska hem.
Kan jag tänka mig.:-) Nu är det väldigt mycket poesi intaget kan jag meddela, och jag gillar. Mycket.
SvaraRadera