Andor Weér är i min ålder ungefär. Han lever i Budapest vid tiden före murens fall. Det inledande citatet är bokens refräng som sägs av Andors mor, en avdankad skådespelerska som inte lämnat sin och sonens lägenhet de senaste 15 åren. Andor befinner sig i modernas klor och i minnet av sin syster Judit som lämnat landet, hoppat av till väst. Men bror och mor lever i lögnen, väver in varandra i ett nät där Judit fortfarande existerar. Här finns också Eszter, flickvännen som lever en psykiskt vacklande tillvaro.
Samtidigt är det som utspelar sig i romanen en spegling av ett land där människorna kontrolleras hårt av samhället och där korruptionen råder. Det är inte en trevlig, gemytlig, roman att läsa - den är stark, väcker känslor av obehag och inte ens huvudpersonen är särskilt sympatisk. Det är människor präglade av livet och av smärta. Mänskliga människor sett i samband med hur deras liv gestaltat sig.
Romanens titel är, paradoxalt nog, Stillheten - författare är Attila Bartis, född 1968. Den här klara texten fångade mig direkt. Det klara som bryter av mot skuggorna och de ibland dunkla motiven. Det är ett drama och ett sammanhang att fundera över.
Försvinn ur mitt hus!
Det gör jag gärna, men då svälter mor ihjäl. Mor kan ju inte ens skruva på vattenkranen utan min hjälp.
Hjärtat!... Det gör ont i hjärtat!
Sluta med det där nu, mor har inget hjärta. Det har inte jag heller. Vi har slem istället för hjärtan. Slem, förstår mor?
Åh! En bok om Östeuropa! Jag älskar bra böcker om Östeuropa. Är det här en ny bok? Jag har inte hört om den förut. Den låter bra.
SvaraRaderaJenny B - jag tror ganska säkert att det här är en bok för dig! Den kom på svenska 2009, utgiven av Norstedts. 2001 gavs den ut och har visst både blivit film, teater och prisbelönad.
SvaraRadera