Mamah Cheney och Frank Lloyd Wright möts då makarna Cheney anlitar Wright som arkitekt. De finner varandra och förstår varandra på ett sätt som deras respektive makar inte gör. Mamah Cheney vill förverkliga sig själv på ett annat sätt än hon kan göra inom ramen för sitt äktenskap. Efter några år av smygande ger sig Mamah Cheney och Frank Lloyd Wright av från Oak Park. Kärleksparet tillbringar tid i Berlin, Paris, bland kullarna i Fiesole utanför Florens för att nämna några ställen. Kvar hemma finns de försmådda äkta hälfterna samt barnen. Att de båda lämnat sina hem och äkta hälfter är hett stoff för pressen, den tidens skvallerjournalister är dem hack i häl, och upprör den societet som de lämnat.
I Berlin möter Mamah Cheney Ellen Key - om hon också träffade Signe Thiel som jag nyss läst om i Hon älskade och som reste tillsammans med Ellen Key framgår inte, men jag vill gärna föreställa mig det. Ellen Key sätter ord på Mamah Cheneys outtalade tankar om fri kärlek, om kvinnans rätt att finna sig själv och de blir bekanta med varandra. Mamah Cheney blir Ellen Keys amerikanska översättare som ska sprida hennes ord till en ny publik - för att kunna genomföra det studerar hon och lär sig svenska. Att Ellen Keys idéer inte var helt konsekventa förstår Mamah Cheney i sitt arbete med texterna och beundran förbyts till viss del i förbryllan och besvikelse.
Wright och Cheneys liv levs på flykt: Paret flyr journalister, flyr det ständigt dåliga samvetet för att få vara med varandra, det enda som känns rätt. Men Wrights uppdrag minskar och han har svårt att hushålla med pengar. Till sist reser de hem till USA - uppfylld av tanken på ett eget hem inspirerat av Fiesoles natur. Nu startar deras arbete för att bygga upp ett nytt liv, kantat av kamp för att få träffa sina barn och av reportrar som hänger vid staketet. Situationen kompliceras ytterligare av att mannens mor och syster finns nära, för nära.
Horans roman går lite hand i hand med nyss nämnda Hon älskade. Böckerna utstpelar sig under ungefär samma tid och liknande kretsar av människor skildras. Det är kvinnokamp och konstnärsskap - en tid i gungning och utveckling. I Kärleken till Frank gestaltas dock händelserna utan att författaren ger sig till känna, personerna behandlas mer som romanstoff än vad Signe Thiel gjorde. Det är intressant att se hur man på olika sätt kan förhålla sig till ett faktiskt "material" och hur författarens närhet eller distans till de som beskrivs påverkar formen.
Någon gång i våras försökte jag läsa romanen men då blev det bara ett försök, den kändes alldeles för ordtung för mig men nu lyckas det mig att läsa den och läsningen går snabbt. Mamah Cheney är en intressant kvinna och tiden som skildras är den som intresserade mig mest när jag var litteraturstudent. Frank Lloyd Wright kom jag i kontakt med för några år sedan när jag läste konstvetenskap men i den här texten är det Mamah Cheney som blir min huvudperson. Jag tycker om att resa med det här paret men ibland vill jag stoppa författaren som har en tendens att beskriva allt som sker, som inte förmått välja andra vägar att skildra än de beskrivande. Översättningen verkar ibland lite kantig för ord saknas på vissa ställen medan ett ord som "gapflabb" förekommer på minst två ställen. Det blir i språket något slags krock mellan den tid som skildras och som känns bra i dialoger och vår egen tid. Men det känns som petitesser som jag inte låter överskugga något av historien.
När jag stänger boken är det en vän jag lämnar, för Mamah och jag har funnit varandra.
Här kan man titta på byggnader av Frank Lloyd Wright, och här är huset han och Mamah Cheney byggde tillsammans i Wisconsin.
* Anne Delbée: En kvinna om Camille Claudel
Helena Henschen: Hon älskade om Signe Thiel Henschen
Det här tyckte jag om att läsa. Vilka spännande relationer. Och ett härligt långt inlägg.
SvaraRaderaOch visst känns det alltid lite... ja, underligt... när man läser om samma (verkliga) personer i olika böcker, helt olika perspektiv.
Det irriterar mig förresten rätt mycket att jag en gång var mer än en vecka i Wisconsin utan att åka och titta på Taliesin. Jag kan inte ens komma ihåg varför det inte blev av.
Nämen vad synd att du inte var till huset! Hans skapelser ser ut att vara något alldeles utöver det vanliga...
SvaraRaderaTiden boken handlar om är intressant - en brytpunkt för kvinnor på vissa plan, men på andra sätt är deras liv helt konserverat. Att genom romanformen få tillgång till den tiden och till de tankevärlar som var rådande tilltalar mig väldigt mycket!
Jag har de senaste månaderna i mitt bokval till största delen befunnit mig i England 20-, 30-, 40-tal, olika böcker, olika författare, men jag känner verkligen igen mig i känslan du beskriver att få saker belyst ur olika synpunkter.
SvaraRaderaDe här årtiondena ligger ju lite efter "din" period här, och kvinnans brytpunkt var redan gjord (det var mödrarna till kvinnorna i "mina" böcker). Just nu läser jag Kamratfesten av Dorothy Sayers. Mitten av 30-talet, Oxford, där studentskorna helt plötsligt tar sitt kvinnliga college och studenträttigheterna för givet – något som bokens äldre generation kämpat så hårt för. Det är ett viktigt tema i den boken, deckare eller inte.
Det finns två sätt att angripa den förflutna tiden (som en sådär vanlig läsare, utan forskarpretentioner eller så): det går att läsa en bok skriven under den aktuella perioden, eller det går att läsa en bok skriven långt senare OM den aktuella perioden. Det ger lite olika resultat när man läser en bok skriven med facit i handen. Just nu fascineras jag över hur fraser om judehat slängs ut lite nonchalant här och där, helt utan den laddning sådana skulle ha i en bok skriven efter andra världskriget.
Och förlåt. Det här blev visst längre än jag trodde när jag började skriva. Men jag tyckte verkligen det var så spännande att läsa din långa redogörelse, och sen började jag visst tänka själv (en förmåga som evolutionerat hos kvinnor de senaste 100 åren ;-) ).
Jag tror för övrigt att för att verkligen få en inblick i de där tankevärldarna och förstå dem måste man vistas ganska länge i den världen och tidsperioden. Många böcker runt samma ämne hjälper till där.
Precis som du gillar ett långt inlägg gillar jag långa kommentarer :-) Och att få tänka tilsammans är väl själva finessen med att dela med sig av tankarna så här!
SvaraRaderaJa, det är intressant läsa om en tid beskriven i samtiden och efteråt. Tiden förändrar synsätt men det blir så rakt och rent, autentiskt, få det som en direktrapport - utan våra eftertankar och eftervärderingar eller analyser av det som skildras. Att bara läsa "efterhandskonstruktioner" blir nog fattigt. Jag vill gärna ha både och.
Nu ska jag resa norrut några dagar, sen ska jag läsa lite mer om det du läst (om det finns nedskrivet hos dig.).
En del finns nedskrivet hos mig i alla fall, men jag är rädd för att det inte verkar så seriöst och eftertänksamt som här. Och mitt långa litterära reseuppehåll i det tidiga 1900-talet har jag (hittills) inte skrivit så mycket om. Men du är väldigt välkommen efter din resa! Hoppas den blir trevlig (det beror ju mycket på reselektyren, förstås).
SvaraRadera