Hon älskade

En del böcker tränger undan allt annat, pockar på omedelbar uppmärksamhet. En sådan bok är Helena Henschens Hon älskade. Historien är väl inte okänd? Författarens farmor Signe Thiel (1885-1969) är den vars liv skildras i romanen. Signe som är dotter till Ernest Thiel, grundaren av Thielska galleriet som lämnar sin familj för en annan kvinna. Signe som är skolkamrat med Harriet Löwenhjelm och Honorine Hermelin, ett par andra flickor från överklassen som ska komma att göra stora avtryck. Signe som växer upp med Ellen Key som gäst i huset och med andra kulturmänniskor i sin närhet.

En kort passage beskriver den salong modern bjuder in till efter att ha återhämtat sig från maken Ernest svek:

Signe slår upp Anna Karenina och läser andäktigt bokens första mening högt, så som hon planerat.
- "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis."
- Det där är Signe för ung för att begripa, svarar Heidenstam och vänder sig bort.
- Ja, jag är ung, svarar Signe, men det går över. Men Verner är dum och det går visst aldrig över!

Signe räddas ur situationen av Hjalmar Söderberg som uppmanar att hon ska stå på sig.

Jag fullständigt njuter av namndroppandet - det var under 1880-talet det hände! Då det gamla rensades ut och det nya och unga tågade in!

Signe gifter sig två gånger, först med en man som visar sig vara väldigt opålitilig. När äktenskapet är över gifter hon sig med den man som blir farfar till författaren, Helena Henschen. Förhållandet slutar då maken deklarerar att han inte kan leva med Signe utan att samtidigt ha andra kvinnor på sidan om. I Oscar Vogt, den tyske hjärnforskaren, finner Signe till sist den bestående kärleken. Relationen varar livet ut men Vogt förblir gift med en annan kvinna. Signe får sex barn, som mer eller mindre figurerar i texten.

Signe är drivande inom Fredrika Bremerförbundet - hon är en av dessa kvinnor som banat väg, skapat utrymme för andra kvinnor att ta sig fram och ut i världen. Hennes liv är en revolt mot överklassuppväxten, mot konventionerna.

Två krig bryter ut under Signes levnad. Andra världskriget väcker hennes avsky och Signe får se Berlin, som varit hennes kulturella hemvist, slitas sönder av onda krafter. Hon tar skarp ställning mot nazismen och arbetar för att hjälpa judar m fl att fly nazityskland. Avsnitten som skildrar kriget berör mig starkt. På ett gripande sätt skildras Signes stora engagemang och den rädsla som finns för vad som kan komma att hända. Vilken hjälte hon var, Signe.

Henschen skriver fram Signe genom brev, dagböcker, berättelser från farmodern själv och andra. Det är en själfull bok om en passionerad och engagerad människa. Henschen skriver inte distanserat utan vågar gestalta sin farmors innersta. På ett språk som flyter så lätt, så lätt levandegör Helena Henschen dock inte bara ett enstaka människoöde utan en tidsanda och ett Europa i brand. "Hon älskade" ville Signe ha som text på sin gravsten, en önskan som uppfylls först långt efter hennes död.

Den här boken sätter jag bestämt i din hand. Säger: Läs!

Thielska galleriet besökte jag i februari. Om det besöket (och lite annat) här.