Ellen Key har varit närvarande i ett par av de böcker jag läst under sommaren - nu är det om henne själv jag läser. Och det är som läste jag hennes egna ord - så nära, så sant upplever jag det Anneli Jordahl skriver. Ellen Key, samhällsmodern, som brevledes har ett kärleksförhållande med en gift man. Den förbannade Urban von Feilitzen, finlemmad litteraturkritiker med ibland äckligt hånfull stämma som tjatar om sig och sitt. Så jag lider med Ellen Key som bara väntar, bidar sin tid, men som aldrig får det hon behöver och vill ha. Kärlek. Närhet. Ömhet. Ellen Key som blir känd i världen och en person man lyssnar till men som ändå förblir ensam.I berättelsen blandas brev som växlas mellan de älskande - träffas gör de bara ett fåtal gånger - med Ellen Keys reflektioner. Hon skrivs fram som en kvinna som oroar sig för hur hon tar sig ut, om hon är fin nog men också som den betydande intellektuella hon var.
Syntes det att hon var på väg till ett rendezvous? Gick hon mer rakryggad? Sög in magen? Svängde hon lite extra med stussen, kanske? Hade hon krusat för många lockar i pannan? Satt lösflätan på plats? Tänkte: Ha! hon av alla, så långt från en grannlåtskvinna man kunde komma.
Som läsare kommer jag så nära att hennes tankar nästlar sig in i mina. Hennes öde är mitt. Undantagsmänniskan hade lika väl kunnat vara jag. Det är lätt att glömma författaren bakom verket, Anneli Jordahl, vilket bidrar till att den här romanen är så bra.
Men vilken romanförfattare hon är - Jordahl! Vilken schvung i språket! Romanhösten kunde, för mig, inte ha fått en bättre början.
Ellen Key var en synnerligen fascinerande kvinna- och jag vill gärna läsa Jordahls bok- extra mycket efter att ha läst din recension!
SvaraRaderaBra att ni blir lässugna!
SvaraRaderaJag vill också läsa! Tack för den här rapporten!
SvaraRaderaNu har jag läst. Kommer lite tankar i morgon eller senare i veckan. Jag tyckte mycket om boken!!!
SvaraRaderaJag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag verkligen tyckte illa om Urban för hur han behandlade Ellen, eller om jag bara tyckte synd om honom. Eftersom hon älskade honom blev det svårt att tycka så illa om honom som han förtjänade. Skulle man kunna säga.
Annars tyckte jag relationerna både med Benediktsson och hushållerskan Malin var väldigt intressanta. Speciellt Malin skulle jag vilja veta mer om; jag har inte alls någon referensram till henne. Vem var hon?
Det ska bli intressant att se vad du tycker sedan, hos dig. Utnyttjar inte Urban Ellen lite väl mycket för egna syften, drar nytta av hennes kärlek? Men så är han bunden av sitt och de sina, det var förstås andra tider då. Andra sätt att leva familjeliv än idag.
SvaraRaderaJa, vem var Malin egentligen? Kan också alldeles för lite om Ellen Key för att veta vad Jordahl skarvat och lagt till. Det känns som en bok att återkomma till och plocka upp andra bitar av vid något annat tillfälle. Det känns som den håller gott för omläsning.
Jag blev visst lite sen med att återkomma hit; jag har hållt mig borta från datorer över huvud taget den sista veckan, och glömt gå hit och titta.
SvaraRaderaJo, jag tycker nog definitivt att Urban utnyttjar Ellen. Det framgår väl mellan raderna att det i princip är hennes redigeringsförslag av hans kritik som gör honom till en lysande kritikerstjärna i tidningen?! Och senare i boken skriver han att det inte alls går lika bra utan hennes kommentarer. Och man kan fundera över hur pass mycket hennes tillkämpade "jag hjälper så gärna till" egentligen betydde "jag hjälper gärna till så att du ska älska mig", eller "jag hjälper gärna till, eftersom jag aldrig skulle kunna publicera kritik i mitt eget namn" (fast det sista känns lite konstigt, för det verkar tydligt att Key redan vid den här tiden var ett namn).
Malin har jag googlat lite på, och det verkar i alla fanns finnas kvar brev av hennes hand bland Keys papper, och för vissa av Keys anteckningar finns också noterat att det är Malin som varit sekreterare. Men jag skulle gärna komplettera den här boken med en "riktig" Key-biografi.