onsdag 3 december 2008
John Ajvide Lindqvists böcker
har jag sneglat på sedan de kom, men helt enkelt inte vågat läsa. Men nu, genom läsning inför bokpresentation på jobbet, har jag kommit på ett sätt att både läsa och inte läsa honom. Jag läser in mig på den lättlästa versionen av Hanteringen av odöda, som heter De döda vaknar, vilket innebär att jag får historien men i nedbantad version. Skillnaden är att meningarna är kortare, enklare, beskrivningarna antagligen färre men ändå ger mig boken en uppfattning om succén Ajvide Lindqvist. Av det jag läser tycker jag mig förstå varför böckerna gillas och att de är riktiga sträck(skräck)läsarhistorier. Det är obehagligt men också skrivet med mycket värme. Kärleken som i olika former skildras är verkligt vacker. Men nej, läsa originalet tror jag inte att jag gör. Att kallsvettas genom 200 lätta sidor räcker gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hermia - har haft samma tankar precis om John Ajvide Lindqvists böcker! Har varit nyfiken, men inte vågat. Har läst massor OM honom men aldrig något AV honom, Men nu kanske jag också törs. Hursomhelstvill jag ju se filmen ...!
SvaraRaderaSmart drag att läsa den lättlästa!
SvaraRaderaSigne
Jag läste den i förrgår, samma dag som magsjukan slog till. Tyckte nog därför att den var dubbelt så äcklig. Alla kroppsliga beskrivningar av "Zombizarna" var ju helt otroligt äckliga. I alla fall tyckte jag så då. Men alla känslor över att "få tillbaka" sina döda var så bra beskrivna. Förstår liksom du varför folk gillar hans böcker. Är bara inte min smak.
SvaraRaderaJag älskar hans böcker! Han skriver fantastiskt spännande, men också med känslighet och människokännedom. Hanteringen av odöda innehåller så mycket av människor som saknar någon som just dött, och deras sorg känns in i hjärteroten på mig. Och så kommer deras älskade tillbaka, och - var det vad de hade tänkt sig? Hur desperat kan man bli, hur stark är kärleken till den nästan levande? Välskrivet, starka känslor OCH jätteläskigt, alltså!
SvaraRaderaOm man är lite orolig för att Ajvides böcker ska vara för otäcka så kan jag rekommendera att man inleder med att testa hans senaste "Människohamn". Den är otäck, men inte riktigt på samma sätt som de andra. Dessutom är den otroligt gripande och väldigt väldigt bra. Den är otroligt mycket mer än en skräckis och handlar mycket om sorg och längtan. Annars kan man ju förstås läsa "Pappersväggar", kortare noveller, mycket bra om man inte vill bli för skrämd.
SvaraRadera/Lillasyster
Jag tänkte vänta med att läsa honom tills nästa sommar (ganska mörkrädd). Tror du han känns mer okej i juli?
SvaraRaderaTur att det finns LL-böcker!
SvaraRaderaInte minst för oss läsvana bibliotekarier!
Ibland är LL-böckerna bättre än originalet,
t ex "Ondskan" och "Arn" - som har blivit stilistiskt läsvärda när Johan Werkmäster har fått bearbeta Jan Guillous ordflöde.
Jag blir förresten alltid misstänksam när kollegor uttalar sig kritisk rakt av om förkortade klassiker (t ex Maj Bylocks).
Många 1700- och 18oo-talsromaner som fått klassikerstatus har en fascinerande intrig, men är inte alltid elegant berättade.
Eller?
När någon hävdar att han/hon med stor behållning läst t ex "Robinson Crusoe" i original, ja då vet man att man pratar med en lögnhals.
Lena Kjersén Edman
Men...
SvaraRaderaSå läskigt är det inte. Inte som klassisk skräck i alla fall. Ajvides böcker handlar om hur personerna förändras då otäcka saker dyker upp. I "Låt den rätte komma in" handlar det främst hur den lille mobbade pojek förändras. I Hanteringen av odöda handlar det om hur hela Sverige förändras och i Människohamn hur ett litet ö-samhälle förändras. Det är människobekrivningar och samhälls-satir när det är som bäst. Ska man läsa ren skräck finns det annat, Ajvide är mer än skräck!
Visst är Ajvide mer än skräck, men de kan läsas som renodlad skräckupplevelse, visst är Låt den rätte.. och i viss mån Människohamn läskiga? I Hanteringen av de odöda tar samhällssatiren över, vilket gör den till en sämre roman än Låt den rätte komma in, tycker jag. Människohamn tappar fokus efterhand, men Låt den rätte komma in har allt! Inklusive massor av våld.
SvaraRaderaFiffigt att läsa LL-versionen, inte minst för att slippa Guillous prosa. Där kan vi snacka skräck!
Sorgmotivet i Människohamn och skildringen av huvudpersonens relationer till familjen är fina, och skräckversionerna av den svenska skärgården har många fina detaljer, motorsågsdueller och Morriseyspökena är ju coola, men jag fick aldrig ihop det till en riktigt bra roman.
SvaraRaderaFör det första: Det är oerhört roligt, intressant och inspirerande att läsa era kommentarer!
SvaraRaderaDoras kombination av magsjuka och zombies låter som den värsta sortens. Hoppas du mår bättre!
Det skulle kunna vara så att den lättlästa versionen blir en mer renodlad skräckhistoria. Men även här tycker jag mig se Ajvide Lindqvists förmåga att gestalta människors känslor - sorgen och kärleken är fint skildrade. Men nog är det i detta fall skräck!
Och det kanske är så att vissa berättelser vinner på renodlingen, på omtolkningen som Lena skriver.
Och Therese - ska vi kanske följa Deckarsystrarnas tips och ta oss an Människohamni juli? Låter som en bra tid på året för otäckheter.
Jag har faktiskt läst Ondskan, i LL-form, för en helt annan bokpresentation. Har däremot inte läst originalet, vilket verkar vara ett bra val... för den var inte skräckinjagande ;-)