lördag 19 januari 2008

skarsnö födgeni besinningslös

Jag läser ett sunkigt biblioteksband med röda kanter. Det är Maria Gripes Skuggan över stenbänken, utgiven 1982. Första gången jag läste den måste ha varit när jag var omkring 13 år, ungefär sju år efter att boken utkom.

Jag läser och förtrollas. Historien minns jag oväntat mycket av men att hennes språk var så fint, så välformulerat hade jag inget minne av. Det får mig att undra om det finns en diskrepans mellan den storläsare jag var i slutet av 80-talet och dagens storläsare. Det skrivs fortfarande många bra historier av svenska författare av Annika Thor, Mårten Sandén och Johan Unenge till exempel. Men språkligt är de väl ändå långt från Gripe? Gripes språk förefaller inte vara anpassat, hon tycks inte ha givit avkall på något i sitt språkbruk, sin konstnärlighet, för att målgruppen råkar vara ung. Men kanske var Gripe unik?

Bland annat SvD har skrivit om undersökningar som visar hur ungas läsförståelse minskar, att läsningen blir instrumentell och kvanitativ. Och jag kan inte låta bli att undra om det ställs för låga krav på dagens unga läsare? Att det som skrivs blir för tillrättalagt? Glappet mellan Gripe och en text skriven för en vuxen publik borde inte vara alltför stort. Kanske är det glappet större idag och kräver mer av den unga själv för att överbrygga? Ja, hur ser det egentligen ut?

6 kommentarer:

  1. Jag är övertygad om att det är så att språket - inte bara i ungdomsböcker - är enklare och talspråkligare nu än för kanske bara tjugo år sedan.
    Alla journalister som fått för sig att de ska skriva prosa har en del av skulden, inbillar jag mig. Om man ser hur Marklund skriver till exempel, och Hanne Vibeke Holst. Gräsligt språk! Helt utan finess och arbete bakom, bara skrivet för att läsaren inte ska behöva anstränga sig. Och i den traditionen fortsätter flera författare. Manguel ondgjorde sig över den ansträngningslösa prosan som t ex Coelho och Dan Brown producerar, i ett par intervjuer i höstas, vill jag minnas.
    Dessutom anpassas och moderniseras äldre texter för att gymnasieungdomar ska förstå och "orka läsa" Strindberg, V Rydberg m fl. Många barn tycker t o m att det är svårt att förstå Tintin! En helt annan sak än i Storbritannien där alla läser Shakespeare på original.

    Jag tycker att en bra bok är en bra bok oavsett målgrupp. Exempelvis läser jag med än större behållning nu än i mina tonår Maria Gripe. Jag håller helt med dig - hon är en fantastisk skribent!

    SvaraRadera
  2. Instämmer helt i att det litterära språket utarmas. Som vuxen van läsare har du i alla fall möjligheten att välja och välja bort. Kanske behöver dagens unga läsare större hjälp för att ta sig vidare från det enkla till det mer avancerade än vad som var fallet för kanske 20 år sedan.

    SvaraRadera
  3. Ja, så är det nog. Tröskeln är nog högre, eller snarare upplevs den nog som högre, mellan enkelt och oenkelt.

    SvaraRadera
  4. Hur som helst; stackars kids som missar så mycket.

    SvaraRadera
  5. Åh, jag vill också läsa om Skuggserien!

    SvaraRadera
  6. Serien håller verkligen för omläsning! Eftersom åtminstone min litterära medvetenhet är större nu än sist jag läste böckerna så framträder ju saker på ett annat sätt. Och samtidigt är det en upptäcktsfärd i tonårsland.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!