Mysigt i London

Det finns böcker jag tycker om bara för att de är så vänliga. Oscar Danielssons roman Siljans konditori minns jag som en sådan. En annan är nyss utlästa Våga flyga av Lisa Jewell. Tidigare har jag lämnat Jewells böcker olästa men den här fick jag tips om (tack Dora för det) och blev nyfiken på.

Några vilsna människor bor hos Toby i ett illa skött men stort hus i London. Ett hus som han som köptes av Tobys far och som han bott i sedan hans fru övergav honom för 15 år sedan. Hyresgästerna och deras värd har alla på något sätt fastnat i livet och i drömmen om vad livet ska ge dem. De tycks också ha stannat av i ålder, författaren framställer dem medvetet som yngre än det är, och kan inte riktigt ta in att de är vuxna individer med ansvar för sina liv. För det är inga vilsna 20 nånting utan snarare 30 snart 40.

Av en hyresgäst ärver Toby en större summa pengar men som motprestation ställs att han ska ta tag i sitt liv, göra sig av med hyresgästerna, rusta och sälja huset. Det är lättare sagt än gjort för en man som Toby som håller sig undan omvärlden. Till sin hjälp tar han Leah som bor i huset på andra sidan gatan. Hon som under flera år fantiserat om de omaka hyresgästerna får nu ett tillfälle att lära känna dem alla bättre. Allt för att hjälpa Toby vidare. Toby öppnar sig, får sina vildvuxna polisonger avrakade

"'Jag kan bara inte fatta att du rakat av min polisong'
'Tja, vad trodde du att jag skulle göra med en hårtrimmare?'

'Jag visste inte att det var en hårtrimmare.'

'Och vad i hela fridens namn trodde du att det var?'

'Inte vet jag, nån sorts massagegrej. Jag trodde att du skulle ge mig massage.'"

och faktiskt så lär han känna sina medgrannar. Här finns också några olika kärlekshistorier, inga enkla saker, som drivs framåt i takt med att de olika karaktärerna berörs av Tobys nya sätt att förhålla sig till huset - som ett objekt som ska ut på marknaden istället för som ett skyddshem för vilsna själar.

Jewell skriver riktigt roligt och har ett coolt bildspråk. Lite Marian Keyes så där. Det är lättsmält och underhållande och som sig bör i den här typen av böcker är handligen rätt så förutsägbar. Mysfaktorn är dock så hög att jag smälter inför Toby, Ruby, Leah, Joanne, Melinda, Con och t o m Gus.