Hur påverkar bloggandet läsakten? Det är en fråga jag ställer mig i slutstriden med Martin Davies Trollkarlens trast. För jag kommer på mig själv med att tänka: "Jag måste läsa ut snabbt så jag kan skriva i bloggen om boken" och så formulerar jag text i huvudet under tiden som jag läser. Detta ger kanske ett mer reflekterande perspektiv på det lästa och att skriva om det jag läser är för mig ett bra sätt att komma ihåg böcker. Men det stör samtidigt läsprocessen. Och jag undrar förstås om det är någon som känner igen sig?
------------------------------
Men den här boken, Trollkarlens trast, ville jag verkligen läsa ut snabbt. Anledningen till att jag alls slutförde läsningen var för att se om de hittade den där fågeln. Och så finns det en viss tjusning i att läsa om personer som faktiskt funnits på riktigt. I det här fallet handlade det i första hand om Joseph Banks, botanist och upptäckare. Trådarna knöts inte ihop så enkelt som jag befarade men jag vet inte om jag lyckats hålla hela historien i huvudet. Kanske är det den stressade vikariejakten på jobbet som stör läsningen eller så är det för att hjärnan är upptagen av att hantera förkylning och snor eller så tänkte jag helt enkelt för mycket på att läsa klart boken snabbt. Hur som helst - här finns så många ledtrådar, sammanträffanden och faktadropping så jag blir helt slut. Kanske var det inte lyckat heller att läsa något så medelmåttigt efter att med ett leende på läpparna ha avslutat Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow? Är det inte så att föregående lästa böcker påverkar, i större eller mindre utsträckning den bok vi just för stunden har för ögonen?
Hej! Jag kan rapportera att jag känner igen mig i att formulera en recension i huvudet. Jag skriver ju även om teater och konstutställningar, och det är likadant där. Men när jag tänker efter så vet jag att jag har gjort det länge, även innan jag själv hade en blogg. Min inre kulturrecensent jobbade redan då! Det viktiga är ju att inte fastna för en formulering bara för att den är snärtig, inte för att den är sann. Jag kan dock säga att när jag läser saker jag skrivit några månader tidigare, påminns jag om detaljer som jag hade glömt, och så kommer jag ihåg hur det var. Så för mig personligen har recenserandet bara varit postivt, för att inte tala om att jag hoppas kunna locka eller avskräcka andra!
SvaraRaderaJag gör också precis som du: "nu måste jag läsa snabbt så att jag kan blogga om den här boken" och formulerar blogginlägg (som jag sedan inte kommer ihåg, tyvärr) medans jag läser. Det är faktiskt lite jobbigt, bloggandet (och läsandet!) känns ibland mer som en plikt. Det har t.o.m. funnits tillfällen då jag vill sluta blogga p.g.a. detta.
SvaraRaderaTack för intressanta inlägg!
SvaraRaderaNog blir det lite märkligt som Martina skriver, att läsa och blogga blir en plikt. Men det kanske blir så när man skriver, även som hobbyskribent, för en tänkt publik.
Känner nog igen mig, samtidigt som det just nu känns som om jag bara läser bokbloggar och inte alls böcker :P
SvaraRaderaMmm det är farligt lätt fastna bland bloggarna...
SvaraRaderaKänner verkligen igen mig - både i det positiva och det negativa som det för med sig. Var tvungen att hålla uppehåll på bloggen pga att det mer kändes som plikt än skojighet. Men men - nu är jag ändå tillbaka eftersom det är så lockande!
SvaraRadera