Stjärnorna styr världen. Men över stjärnorna råder Gud.
står hugget i sten över ingången till slottet Rosengåva dit Berta och Carolin åker för att vara sällskap åt tvillingarna, undantagsmänniskorna Arild och Rosilda. Detta sker i -och de vita skuggorna i skogen, andra delen i Maria Gripes skuggserie.
Omläsning är för mig ett risktagande. Jag är rädd att bli besviken på texten eller på den läsare jag var då, förra gången. Men Gripe har fortsatt förtrolla mig och jag känner igen den läsare som var jag. Jag identifierade mig med Bertas utanförskap och oro för att inte passa in. Jag var tillsammans med henne svartsjuk på de triangelscener som utspelar sig mellan Carolin (Carl på slottet), Arild och Rosilda. Jag minns det så tydligt.
Och ändå ser jag så mycket mer nu:
Hur böckerna är uppbyggda kring dualiteter; Stad - Landsbygd; Man-Kvinna; Död-Levande; Ljus-Skugga. Men ingenting är på något sätt självskrivet, motsatserna är till för att brytas och blandas.
Gripes text ekar av tidigare berättarröster. Det sker genom direkta citat och namedropping av böcker och författare. Men ännu intressantare är de motivmöten som sker. Här finns ekon från Shakespeare och Agnes von Krusenstjerna - jag tänker på brottet mot rollen Man-Kvinna och den androgynitet som finns, framförallt hos Carolin/Carl. Här finns spår av Charlotte Brontes Jane Eyre där huvudpersonen gäckas av det förflutnas skuggor. En doft av skräckromantik sveper över sidorna. Det är verkligen böcker att läsa intertextuellt.
Jag blir förstås också intresserad av att läsa t ex Ying Toijer-Nilssons Skuggornas förtrogna och Carina Lidströms Sökande, spegling, metamorfos för att få mer fördjupning i serien. Men innan jag gör det eller fortsätter läsningen av följande delar tar jag en paus från skuggorna kring Rosengåva.
Visst är det väl så att man upptäcker så mycket mer, fler bottnar, i berättelsen om Carolin och Berta vid "vuxen-läsningen". Och man ser tydligare hur Gripe tematiserar och bygger upp motiven och intertextualiteten.
SvaraRaderaJag gillar verkligen Oscar Wilde-citatet och de andra som är med! Det gjorde att jag letade upp de verken och läste dem, när jag var tonåring. Fortfarande är Elizabeth Barrett-Browning-dikten en av mina favoriter..
Vilket intressant inlägg. Jag måste definitivt läsa om Gripe igen. Jag älskar hennes böcker, men nu var det ett tag sen jag läste nåt av henne. Ska tänka på dina iakttagelser.
SvaraRaderaDet är verkligen böcker som saknar botten så det finns nog oändligt att upptäcka.
SvaraRaderaRoligt om min omläsning inspirerar till fler - intressant se vad annat som finns att upptäcka och uppleva!