Hon träffade en mycket fin människa som i sin bokhylla hade pocketutgåvan av Alexandria-kvartetten av Lawrence Durrell. Samma bok fast en gammal gallrad biblioteksutgåva stod i hennes egen hylla. Detta sammanträffade ökade förstås takten på hennes hjärtslag, den nyfunna bekantskapen var synnerligen intressant. Den gamla alexandriautgåvan är numera bortskickad till förmån för pockeutgåvan eftersom de två boksamlingarna sedermera flyttade ihop. Att ingen av kvartetterna blivit läst spelade mindre roll när hjärtat sagt sitt.
Även olästa böcker säger något om vem man är eller åtminstone önskar vara...
Detta för tankarna till en novell av Göran Tunström som jag läste för många år sedan. Den handlar om en ung kvinna som träffar på två män. Kvinnan blir intresserad av eller förälskad i den ene p g a den bok han läser. Det visar sig dock att det är hans mindre intressante vän som är den verklige läsaren av boken. Den här scenen har dröjt sig kvar hos mig men jag kan ha gjort om den i minnet. Och jag kommer inte ihåg hur kvinnan gör, om hon väljer den riktige läsaren istället - det vill säga om hon låter boken styra? Ett lite annorlunda dilemma. Ett annat dilemma är att Hermia inte har en aning om var novellen finns och är Tunström verkligen författaren?
Vilken vacker kärleksförklaring! Blir alldeles rörd!
SvaraRaderaHallå! Var tog min kommentar vägen. Tänkte bara säga att jag känner igen det där. Min man hade tur som hade samma bok som jag skrev historieuppsats om i sin bokhylla i sin stökiga ungkarlshylla :-) Idag står våra exemplar tillsammans i bokhyllan. The end...
SvaraRaderaBöcker är allt bra fina..
SvaraRadera