Husfrid - en tragikomisk familjeberättelse

Härom dagen fick jag en ny leverans med tecknade romaner av min langare Seriebibliotekarien. En i högen var Husfrid av Alison Bechdel.

Jag läser på baksidan - om pappan som kommer ut ur garderoben strax efter att dottern, Alison, gjort samma sak. Pappan avlider kort därefter, påkörd av en lastbil, ett förmodat självmord. Hela scenariot är så välbekant och efter lite tänkande kommer jag på att jag hört författaren/tecknaren själv berätta om det i radioprogrammet Stil, i ett avsnitt som handlade om författaren Colette.

Colettes litterära verk dyker också upp i Bechdels roman som är fylld även av flera andra litterära referenser och kopplingar - till Joyce, Proust, Faulkner, Wilde m fl. Pappan i romanen är lärare i engelska och en hängiven läsare, det litterära intresset överför han på sin dotter. Men de har alltså fler likheter än så, trots att de tycker sig vara så olika varandra: De överskrider båda två de gängse könskonventionerna och sociala konstruktionerna, och detta skapar en spänning som sträcker sig genom hela romanen.

Alison berättar sin familjs historia - med utgångspunkt i avslöjandet om pappan som ställer allt på ända. Det är en fascinerande skildring främst, tänker jag ändå, om Alisons väg ut i livet och till sig själv - från barndomsår delvis präglade av tvångsbeteenden till universitetsår där det att finna sig själv står i centrum.

Bechdel har en struktur i sitt berättande som jag har svårt se skulle fungera i någon annan form. Hon låter berättandet gå i vågor med bakåt- och framåtspolningar om vartannat, och låter berättelsen verka i parallella spår. Här finns insprängda dagboksanteckningar, utsnitt ur böcker mm. I en "vanlig" roman hade det nog varit svårt att hänga med i allt det här utan att tappa flytet i läsningen, men här går det utmärkt. I rutorna finns det jag behöver för att hänga med i tid och rum, avgränsningar finns naturligt i bilderna. Efter att ha läst några grafiska romaner i ganska skarp svart/vit stil är det dessutom skönt att vila ögonen på dennas grå-gröna rutor.

Bechdel berättar personligt sin familjs historia och om dess mysterium - pappan - men med läsaren som en inbjuden gäst. Husfrid är smart, snygg och stark och ännu en fantastisk serieupplevelse! Jag är med andra ord mycket glad över Seriebibliotekariens leverans, även om han själv inte var lika förtjust.