På promenad i den eviga staden

2006 var jag och min make, som då var min sambo, i Rom. Resan var kort, syftet med den var att växla förlovningsringar. I november ska vi åka tillbaka, under en vecka ska vi hyra en liten lägenhet i stadsdelen Trastevere. Vi promenerade där förra gången, och blev båda väldigt förtjusta. Trastevere är en stad i staden, som bjuder på något som kändes som en genuin bit av italienskt liv.

Som en uppladdning inför resan har jag nu läst den lilla boken, den personliga stadsguiden, Rom och floden som delar Italien av Sanda Petrignani, som är utgiven av Larurella&Wallin vilka specialiserat sig på genren skön reselitteratur. Och det är skönt läsa en skildring av en stad sedd genom en italienskas ögon, istället för genom t ex en hurtig amerikans. Skönt också få blunda för Berlusconi och se de vackra värdena istället. Författaren till boken bor i just Trastevere och det är den delen av staden hon utgår ifrån i sin skildring. Trastevere ligger "på andra sidan", på andra sidan floden Tibern vilket för de som bor där är långt från stadens egentliga centrum. Eller kanske rättare - för dem är Trastevere just centrum. Trastevere har återfunnit något av sin forna charm, här lever konstnärer och "vanligt folk" sida vid sida, infödda och inflyttade.

Petrignani bygger sin historia om staden på möten med andra boende där eller med andra som har en relation till stadsdelen. Men hon börjar med en cykeltur längs med Tibern. För romarna är floden, enligt henne, osynlig. Murar är uppförda för att skydda staden från det vilda vattnet. Men för boende i Trastevere finns floden där. Och jag minns floden från mitt tidigare besök. Kanske för att jag gillar vatten som flyter fram, skapar liv åt ett stadsrum.

Sedan promenerar Petrignani runt och ett tag har jag datorn i knä, med Google map uppslagen, för att orientera mig. Sträckorna är korta, de små torgen ligger nära varandra. Författaren möter andra författare, intellektuella, filmskapare, bagare, hemlösa och amatörkonstnärer i en blandning. De utgör ett galleri av boende i Trastevere eller på andra sidan Tibern. Jag noterar namn på platser, piazzor, konditorier och restauranger. Men det är inte riktigt så boken ska läsas. Den förstås bäst när jag lägger ifrån mig papper, dator och penna och bara följer med i de vindlande promenaderna. Varje människa som Petrignani möter har en historia att berätta - om området de befinner sig i, om byggnader, statyer, piazzor eller om andra personer. De blir både författarens och mina guider.

Sandra Petrignani får Rom och i synnerhet Trastevere att framstå som ännu mer lockande och hon får mig riktigt på fall när hon berättar om hur man år 1993, i den biograftäta stadsdelen, visade hela Heimat 2 på bio. Varje vecka ett nytt avsnitt. Varje avsnitt ca två timmar. 13 avsnitt totalt. Kommer du ihåg tv-serien? Den om Herman m fl som studerade i München? Det var konst, musik, kultur. Oj, vad jag tyckte det var bra, då på 90-talet.

Dessutom får författaren mig att vilja turista min egen hemstad, på det sätt hon gör. Gävle är så långt från Rom man kan komma men även här finns gator jag inte vandrat. Dessutom finns om inte en flod så en å som delar staden. Men först, om en månad ungefär, ska Trastevere upptäckas!