Lazarusprojektet

Kära Mor,
Lazarus är död och jag är galen. Annars mår vi bra och tänker mycket på dig.

Irma konstaterade i en kommentar till ett tidigare inlägg att "You're reading something Bosnian". Det stämde alldeles utmärkt! Författaren, Aleksandar Hemon, lever idag i Usa där han befann sig när kriget utbröt i Jugoslavien. Hemon kommer från Sarajevo och den staden har en viss roll i boken jag nu läst ut.

Lazarusprojektet är en roman som tränger sig in under skinnet, på ett inte så bekvämt sätt. Det är två parallella historier som berättas. I den ena historien är året 1908 och den unge Lazarus Averbuch blir brutalt skjuten efter att ha ringt på hemma hos polimästare Shippy. Man tar honom för en anarkistisk jude, kommen i uppsåt att själv döda. Så var dock inte fallet. Anledningen till hans besök var en annan. 

Denna händelse griper tag i nutidens Vladimir Brik, invandrad från Sarajevo till Usa, och han läser in sig på ämnet med avsikten att skriva en roman om Lazarus. Efter att ha fått ett stipendium reser Vladimir tillsammans med en återfunnen vän, Roro, till Lazarus hemtrakter i Ukraina som han flytt i från i samband med det tidiga 1900-talets pogromer. Samtidigt blir det en resa i de egna fotspåren. Roro har ständigt kameran i beredskap och i Lazarusprojektet finns bilder som ska föreställa hans.

Lazarus som dödas, och behandlas helt respektlöst efter sin död, bodde tillsammans med sin syster Olga som blir romanens mest gripande person. Kanske är det som storasyster extra lätt att känna in hennes sorg och förtvivlan? Polisen förföljer henne på ett vidrigt sätt, hon utsätts för journalistens påträngande och insinuanta frågor. Den historiska delen av romanen blir obehagligt aktuell och relevant om man istället för orden "jude" och "anarkist" tänker t ex "muslim". Misstänksamheten och fördomarna går igen, föremålen för dem skiftar.
Vladimir och Roro då. De skakar fram med alltför snabbkörande chaufförer i östeuropa i jakt på Lazarus. Rora är full av skrönor som han med nöje berättar för sin vän. Han är dryg, tänker jag, samtidigt som hans berättelser gör romanen lite mer uthärdlig att läsa.

Hemon skapar en stämning som håller mig fast. Historien om Lazarus och särskilt om det Olga utstätts för är starkt. Det är en, även om det låter lite förnumstigt, viktig roman. Det är invandrarens historia i dåtid och nutid, historien om de fördomar vi upprepar i olika former, berättelsen om systers kärlek till sin bror, en reflektion över de val vi gör i livet. Det är en roman om två konkreta, avgränsade historier som till slut närmar sig varandra, och tvinnas ihop. Allt har redan hänt, allt är helt nytt.

Det är en, även om det låter förnumstigt, viktig roman. Det känns skönt att den är slut, den var smärtsam att läsa. Men rekommenderar den, det gör jag.