En stor stjärna på torsdag?

Ett namn som finns med i spekulationerna inför torsdagens tillkännagivande är Les Murray. För mig är han ett av de mörka fälten på litteraturkartan, märkligt kanske med tanke på att namnet ändå inte är helt obekant. Men inte förrän nu har jag brytt mig om att ta reda på något om denne denne prisbelönte poet från Australien. En dikt av honom finns med i reafyndet Det bästa som kan hända. Det är med upptäckarens glädje jag läser

Föreställning
"Jag var en stor stjärna i går, jag lyste:
jag var fotarbete och fyrverkeri i ett,

en raket som ålade sig upp och fotograferade
mörkret med ett parasoll av briljanter
och en skatlärkas sång på en kastad trapets:
jag var splitter från glitterbomber som växte
till mantel och norrsken från en krona,
jag var en fouettépiruett, flagor av
blänkande färg,
halvvågar som fläckvis svetsade den molniga
himlen,
löst guld från vilda fotfästen av vitt,
ett slutnummer rödtungat som ett språng
i hakadans:
också det var en stöt som signalerade javisst!

Som alltid efter en framgång var jag
förstås helt otröstlig."

Jag vet inte hur det är med dig, men min läslista blev genast lite längre. Det gör mig glad att se att framsynta Ingrids boktankar skrivit en hel del om författaren som kanske får fler anledningar att höja glaset?

I en intervju i DN, gjord av Ulrika Kärnborg, avslutar författaren med orden När jag träffar någon brukar jag först fråga mig vilket slags dikt den här personen drömmer om. Sen kommer följdfrågan. Hur många lik är personen beredd att gå över för att just den dikten ska fullbordas?