lördag 10 september 2011

Botad av en orkester?

Det tunga huvudet är borta, i halsen endast en aning av ont. En massiv insats av en dirigent och 52 spelare lyckades kanske mota bort höstens första förkylning? För igår trotsades kroppens längtan efter en säng och istället för att åka hem efter jobbet lyssnade vi, kärleken och jag, när Gävle symfoniorkester spelade ryskt i Gävle konserthus.
Du anar inte hur omdiskuterat detta hus var när det byggdes för över 10 år sedan! Oj, vilken strid det var i tidningarna. Det ansågs fult och, tror jag, onödigt. Idag står den där vi Boulongerskogen och med vattnet brusande nedanför - elegant i blått med en återhållsam ren insida. Det är ett mycket bra val av Spectatia med vänner att förlägga kommande konferens dit!

Men igår. Då var det musik! Dirgenten Christian Vásquez förde gracilt, bestämt och känslosamt orkestern i mål. Innan dess bjöds vi på en svit ur Tjajkovskijs Svansjön - bekanta toner som fyllde mig och samtidigt framkallade bilder från filmen Black Swan i minnet. Efteråt var det dags för den unga violinsolisten, från samma musikskola i Venezuela som dirigenten, Angélica Olivo. I harmoni eller tilltänkt disharmoni med orkestern spelades Prokofjevs Violinkonsert nr 1, helt nya toner för mig som nog bara hört hans Romeo och Julia. Solisten såg ut att kämpa sig fram genom det både kraftfulla och mjuka - det var häftigt att höra och se. Konsersten avslutades med Tjajkovskijs symfoni nr 2, en bejublad insats av orkestern.

Jag gladdes åt allt från det informativa, men inte på-näsan-skrivna, programbladet som var min guide under kvällen till musikernas fantastiska prestation. Jag är så himla glad över denna orkester - 100 år fyller den nästa år. Jag hoppas fler i min egen ålder upptäcker den - alla 70-talister kan väl inte vara upptagna av föräldraskap och annat på kvällarna? Stäng av Maestro och upplev äkta musikglädje på riktigt istället! Och publiken! Jag skulle kunna betala biljettpriset bara för att få vara med om de stående ovationerna på slutet - stämningen är helt fantastisk!

Efter cykelturen hem slår jag mig ned i soffan tillsammans med maken och ett glas vin. På tv visas Shakespeare in Love med Gwyneth Paltrow i huvudrollen. Så avslutar vi fredagen tillsammans, Gwyneth och jag.

4 kommentarer:

  1. Musik har en helande verkan, det är jag helt övertygad om. Jag gläds med dig åt den fina musikupplevelsen och hoppas att alla Gävlebor är stolta över konserthuset- en vacker skapelse, tycker jag- och helt nödvändig. "Shakespeare in love" är heller inte att förakta......

    SvaraRadera
  2. Vilken fin konsert! Grattis till att ha ett vackert konserthus och en begåvad orkester. :) Bra att du skriver om konserten, så att fler blir nyfikna!

    SvaraRadera
  3. Jag känner mig lite som en Gävle-ambassadör. Skulle inte ha ngt emot en fribiljett till ngt trevligt ngn gång :)

    Efter dagens gallerirunda känner jag mig nästan helt kurerad.

    SvaraRadera
  4. Intressant att höra om de olika åsikterna om konserthuset! Det är ju dock först innifrån man verkligen förstår vilket fantastiskt hus det är. Kommer man sig bara in har jag svårt att föreställa mig att någon inte skulle tycka om det.

    Fick jättelust att gå på konsert - sånt blir alldeles alldeles för sällan av för min del!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!