En mässa för frihet

Det är lätt att bli överväldigad, förvirrad och kanske panikslagen - för mässhallen är ju så stor och fylls så snabbt med läshungriga människor. Nu är jag hemma i lugnet i mitt eget kök, en lång bussresa senare och några minnen rikare. I minnet finns också det jag missade; t ex Aris Fioretos i DN:s monter och alla yrkesrelaterade biblioteksseminarier.

Oväntat fick jag ett seminariekort och började torsdagen med att uppsöka ett av rummen på övervåningen för att höra kometdebutanten Tomas Bannerhed, som skrivit Korparna, samtala med förläggaren Svante Weyler. Det var fint få höra författaren jag nyss läst, så klurig han var och med verkligen all rätt: stolt.

Efter lite letande hittade jag Kulturrådets monter, som jag trott skulle vara större, där talade Ingrid Elam om litterär kvalitet och om vad det egentligen kan vara. Det är ju inget lätt ämne att ta sig an, men under 20 minuter lyckades litteraturkritkern- och vetaren vrida på det och belysa det ur olika perspektiv. Lustigt i montern var sittplatserna, som förutom små pallar bestod av gymbollar. Fast de kanske var tänkta för något annat?

Att Vitryssland inte var mässans tema fick jag påminna mig om när jag besökte den lilla scenen "Litteraturresan". Det måste vara mässans mysigaste scenområde! Där hörde jag det som berörde mig mest - de korta talen till minnet av mördade Anna Politkovskaja. Där hörde jag också för andra gången Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén. Första tillfället var på den Internationella scenen när hon talade om läget i och om sina upplevelser i Libyen. På Litteraturresan-scenen resonerade hon tillsammans med Kjell Albin Abrahamson och Gellert Tamas om torgets betydelse, för t ex de stora frigörelseprocesser som pågått och pågår i världen. En tredje gång hörde jag Uddén, då handlade det om Egypten. Som en groupie lommade jag dit där hon var.

Vid 15-tiden lämnade jag mässan tillsammans med en kollega för att istället gå på upptäcktsfärd i Göteborg.

Laddad med ny energi anlände jag till mässan på fredagen. Där väntade en kort träff med Bokmania/Ivana! En snabb titt på bloggare in action fick jag också i bokbloggarrummet. Under resan ned hälsade jag på Ewa, en annan bloggvän. Tillsammans med Bokmania hörde jag Ioana Pârvulescu som nyss utgivits på svenska genom romanen/deckaren Livet börjar på fredag, skriven under korta tre månader. Det var en tacksam författare som påminde mig om den stora insats de små förlagen gör, i detta fall 2244, för att vi ska få tillgång till litteratur även utanför det anglosaxiska språkområdet. Boken lockar med sin handling förlagd till Bukarests glansdagar, då det sågs som "lilla Paris". Ännu mer nyfiken blir jag nu på morgonen efter ha upptäckt att boken är omskriven på bloggen Tchoupitoulas.

Sedan hastade Bokmania vidare till sin nästa punkt på listan och jag till min. Kjell Johanssons trilogi som inleds med Huset vid flon finns nyutgiven i pocket. Den ville jag ha som läsning på väg till Göteborg, men jag hittade den inte i Gävle - på mässan fanns den däremot förstås och tillsammans med hans uppföljare Det var inte jag blev den mitt mässköp. Kjell Johansson besökte Svenska Kyrkans trevliga scen, "Se människan", för ett samtal med Britta Häll. Efter en lite knackig, kanske nervös, inledning blev det ett intressant samtal om skuld, om kärlekens och trons kraft eller icke-kraft, om livet.

Jag avslutade som planerat mässan i "Rum för poesi". Där skulle ett samtal mellan akademieledamöterna Kristina Lugn och Göran Malmqvist om den taiwanesiska poeten Yang Mu äga rum. Dess värre hade Lugn missat flyget från Stockholm, så Malmqvist fick improvisera på egen hand. Och det gjorde han med bravur! Så vackert han läste Mus sköna poesi - både sin översättning av den och på kinesiska. Det var en uppvisning också i det svenska språkets rikedom. "Rum för poesi" mindes jag som ett lugnt rum, en oas i den brusande mässan, men igår rådde där någon slags irriterande poetisk nonchalans där dörren öppnades ideligen för in- och utpasserande.

Inspelningen av Babel såg jag inte men innan jag lämnade mässområdet satt jag en liten stund på deras scen, i Kafé Gävleborg, omgiven av den gröna hemmamontern. I öronen på bussen strax efteråt har jag Spanarna i deras sändning direkt från mässan. Per Naroskin spanar bl a om Vitrysslands metod för att visa missnöje - genom applåder. Så återkommer landet som ett tema för mig. Det tyska temat har däremot nästan gått mig förbi, och kring invigningen rådde stor osäkerhet. När var den? Och var? Det blev aldrig klart för mig. Tack Lyran, som så fint lyfter fram Herta Müllers tal så att även jag, den vilsna, kan ta del av det idag.

Böckerna jag hade med i väskan för läsning på bussen, Upptäckten av currywursten och Vilken teater!  var annars det närmaste mässtemat jag kom, förutom en virrig promenad genom den stora trelands-montern. Ett annat starkt tema tyckte jag var "frihet" - en strävan som genomsyrade det mesta av det jag hörde på scenerna och summerades genom mässans viktigaste budskap: Free Dawit Isaak.


Veckans vädjande hos Amnesty. Gör din röst hörd!