Tänk dig att du tar en bok, ny för året, du börjar läsa och du finner något av det starkaste du läst på länge. Det är lycka! Läsarlycka! Weylers förlag har givit ut Tomas Bannerheds romandebut Korparna som i mitt tänkande placerar sig i ungefär samma linje som texter av t ex Kerstin Ekman och Kjell Johansson.
Det är människorna på Undantaget vi möter, Klas (berättaren) med föräldrar och lillebror. Det händer något under tiden romanen utspelar sig. Pappa Agne hör korparna i sitt huvud, tappar greppet om tillvaron. De lever så ensligt där i Småland - alla har vänt dem ryggen. Antydningar ges men människorna i omgivningen är som ett mummel i utkanten. Klas tar sin tillflykt till fåglarna, om dem vet han allt, hos dem finns friheten. Så kommer Stockholmstjejen Veronica från Upplands Väsby och en ljusning anas. Men bara anas. Mörkret härskar mer. Mamman som biter ihop, låter tårar falla och pappan... Pappan som blir allt mer oberäknelig.
Jag tänker på Yarden som följde med in i den här boken. I Yarden nutid, i Korparna 70-tal men samma fångenskap i arbetet även om det i Bannerheds roman sker på den egna gården. Men kanske framförallt samma rädsla för arvet, att bli som sin förälder. Det galna och skeva som kanske väntar. Två starka svenska romaner. Så olika men ändå med en ton, en klang som ljudar på liknande sätt. Sätter spår hos läsaren.
I Korparna också gården, lantbruket, som går i generationer. Ett betungande arv som ändå vill föras vidare. Det som händerna skapat ska inte ha varit förgäves. En ångestblandad stolthet över det egna.
"Det är vår bit. Vi har ingen annan.
Jorden som solen och korparna ser.
Biten under himlen där reaplanen ritar kors."
Allt i Korparna - språket, miljöbeskrivningen, personerna, upplägget som är på samma gång poetiskt som rotat i myllan - gör den till en stor, sällsam läsupplevelse. Klas kommer länge att finnas i mina tankar. Undrar hur ska det gå för honom, som vore han en verklig person.
Romanen är lika omöjlig att lägga ifrån sig som en spänningsroman, men på mils avstånd ifrån den svenska deckargenren. Läs den, så att du inte missar något stort!
En annan mycket förtjust läsare i bloggvärlden är Violen.
Jag är halvvägs genom Korparna och är också ganska förtjust. Ser en del likheter med Din stund på jorden som jag lyssnade på för någon månad sedan. Samma längtan bort och rädsla att fångas av gården och dess bojor.
SvaraRaderaAha, en till parallell! Din stund på jorden har jag sett som pjäs, men inte läst. Gillade dock själva texten mycket.
SvaraRaderaAh, vad nyfiken jag blir! Det ar alltid spannande med upplyftande debuter!
SvaraRaderaOm jag nagon gang skriver en egen bok, sa kan man ju hoppas att man sjalv far samma glada tillrop, dock har jag mina tvivel! ;-)
Jag vill läsa den! Det låter helt underbart!
SvaraRaderaSom du förstår kan jag bara hålla med dig!
SvaraRaderaOch till alla andra, Läs!
Åh, vad härligt att höra denna lovsång:) Jag var och lyssnade till en debutförfattaruppläsning på stadsbiblioteket här i Sthlm i somras, och där fanns Bannerhed med. Och hans bok var utan tvekan den jag blev mest nyfiken på- och nu får den ju gå själklart gå till läslistan:D
SvaraRaderaSedan vill jag berätta att Halvbrodern är utläst för ngr da´r se´n- och vilken läsresa det var! Jag blev gripen på flera plan, kanske mest av kvinnorna; Barnums mamman, mormor, och "den gamla". En fantastisk historia, full av nyanser och känslor, högt och lågt. Ser fram emot att snart läsa Beatles oxå:D Nu pågår läsning av Anneli Jordahls nya Augustenbad en sommar. Jag verkligen älskade hennes förra bok om Ellen Key, men kommen halvvägs in i denna nya är jag tyvärr inte riktigt lika begeistrad...
Emma och Irma - Läs, läs!
SvaraRaderaJenny - känns som vi är ngt slags lästvillingsjälar :)
Augustenbad - sådär, Ellen Key-romanen - WOW!
Halvbrodern - roligt att du gillade den (och vad fanns inte att gilla..). Visst var den gåtfull på sitt sätt, eller så var jag glömsk och förvirrad när jag läste den? Tänker på knappen från militärrocken - att storebror inbillade sig den kom från den styvpappan? Hängde jag med där..
Och bilen som körde ihjäl flickans föräldrar - var det inbillning och misstanke eller hängde det ihop med Barnum och pappan? Det har ju gått ett tag sedan jag läste den, så jag kan ha helt fel i detaljer. Men det fanns ngt undanglidande. Något som inte sades rätt ut. Som jag funderade över, utan att riktigt veta om det var meningen att jag skulle fundera över - eller om det var jag själv som skapade mystiken. Stor roman på flera sätt!
Jag lånade hem Herman igår, en tunnare roman mer i stil med Saabyes Cirkus, kanske. Ser fram emot den.
Ska du på bokmässa, förresten?
Lägger till den på min läslista...
SvaraRaderaFörlåt för att mitt svar dröjt, Hermia! Men oj vad glad jag blev över dina ord om "lästvillingsjälar"- och visst är det så!:D Och dina tankar kring det på ngt sätt undflyende, lite märkliga och dubbelbottnade i Halvbrodern- det kände jag oxå helt klart var en viktig del av hela historien. Lena Einhorns Siri står naturligtvis även på min höstläsarlista:) Och ja- vi ska till bokmässan! Vi är där lördag & söndag. När är du där?:)
SvaraRaderaJenny - hoppas du har/har haft en fin mässa och hört bra grejer! Jag är hemma igen, och tar igen det jag missat via datorn :)
SvaraRaderaNu läser jag din text om Korparna och ser att vi båda drabbats av Banneheds språk. Jag tycket mycket om berättelsen och berättaren.
SvaraRadera