Läsrapport från ett soffhörn

Varken kulturbad eller fiktivt kurbad hjälpte - förkylningen tog över. Så idag är jag hemma från jobbet, det var, tror jag, två år sedan sist. Och det är inte alls lägligt - idag en fin utbildningsdag, i veckan planering inför det stora läsprojektet som invigs på lördag och nästa vecka rullar bussen mot Göteborg. När jag ligger här under filten gläds jag ändå åt att jag har råd att vara sjuk. Att min ekonomi inte står och faller med ett par sjukdagar. Och att jag har ett jobb att vara borta ifrån.

Jag tänker på det när jag idag äntligen läste Kristian Lundbergs Yarden som så många skrivit så gott om redan. Ett fattigsverige i nutid, ett arbetarsverige och en klassresa på tvärs. En rapport från det omänskliga, där människan fråntas namn - blir ett nummer, en i lönelistan som snabbt kan raderas. Sparsmakat och briljant skrivet om fångenskap i arbetet och i den egna historiens bojor, och om frihet.

Yarden tar jag med mig in i nästa bok jag plockar ur läshögen, Korparna av Tomas Bannerhed. En fjärdedel kvar nu ungefär. Jag saknar överblick, ändå tänker jag - är detta årets Augustprisvinnare? 17 oktober ges svar på vilka de nominerade är...

Egentligen var det ju Augustenbad en sommar jag tänkte skriva om. Kanske bländade Annelie Jordahl så med sin roman med Ellen Key att annat känns blekt i jämförelse? Den misslyckade poeten Andreas Öhman, som tvingas till rening på kurbadet av fru och svärföräldrar får jag inget riktigt intresse för. Hans vändor i sittbadet, kurtisen med badgäster och arbeterskor fladdrar förbi. Han blir inte mer än en skugga eller en gås som allt rinner av, som om inget han gör riktigt fäster. Som i Yarden också klass och makt. Men mer intressanta finner jag bifigurerna, de som Andreas agerar mot eller tillsammans med - glansstrykerskan, doktor Liljedahl och rättsrådinnan Amanda. Deras historia, deras perspektiv, ville jag hellre läsa. Men språket, tonen, ändå så rätt.

Viloläge imorgon också. Det är tur det finns läsning.