För några år sedan, förresten, bevistade jag litteraturdagarna i Mariehamn. En av programpunkterna bestod av ett samtal mellan Kristina Lugn och Torgny Lindgren. Precis som de flesta av oss i publiken hade de åkt på den mycket gungiga färjan, där räkmackorna verkligen åkte kana över borden (så minns jag det), vilken fick en del att må mindre bra. Författarduon pratade apropå det om ordets makt - att bara det att prata om gungandet, ljuden från toaletten, fick den egna magen att börja vända sig. Ungefär så. Samtalet i övrigt minns jag inte så mycket av. Mer än att det var helt fantastiskt. Det måste det ju ha varit.
Just idag blir det mer associerat än läst, visst.
Aargh, mera ackelscener!
SvaraRaderaDet laskiga ar att jag jag blir nyfiken pa boken, mycket nyfiken. For aven om det var en vidrig kansla Lindgren framkallade (mycket pockande krakkanslor) sa var det anda intressant att bli...sa berord? Later kanske konstigt, men det var lange sedan jag blev sa omskakad av en bok.