Ut ur den mörka bilen kliver fyra yngre män i svarta kostymer och svarta solbrillor. De visar sig vara medlemmarna i "Apollon Musagete", den polska stråkkvartett som inleder torsdagskvällens första konsert på Kammarmusikfestivalen i Sandviken. Det är tredje året i rad som vi, min käre och jag, avslutar semestern med ett besök här. Det är hög klass på festivalen och vi har varje gång blivit glatt överraskade av just kvaliteten och det blandade urvalet av musik.
Kvällens favorit för min del blir just "Apollon Musagete" som med stark känsla och inlevelse framför Mozarts Stråkkvartett i D-dur K 575. De där siffrorna säger mig egentligen ingenting, men är bra att ha om jag vill finna rätt på stycket igen. Sedan hör vi, liksom förra året, Olle Persson sjunga Schubert med Mats Widlund vid pianot. Vilken sångare han är! Jag skulle gärna höra honom i en större roll på någon opera nära mig. Efter pausen vankas bl a mer Schubert av den svenska trion ZilliacusPerssonRaitinen som spelar en ofullbordad sats (men inte Den ofullbordade, förstås). Kvällen avslutas sedan dundrande av pianisten Irene Veneziano, en ung stjärna, som verkligen väcker liv i flygeln med ett stycke vardera av Granados och Saint-Saëns.
Vi går därifrån lätt upprymda efter att ha hört så verkligt storartad musik, imponerade av vad Sandviken ger oss. Men det är med viss sorg jag tänker på hur vi som är 35 respektive 39 år drastiskt sänker medelåldern som, som vanligt i de kulturella sammanhang vi rör oss i, är närmare +60 (70?). Vad händer med (fin)kulturen i framtiden? Kommer vi om än så där 20-30 år att möta våra jämnåriga i konsertsalar och teatersalonger eller är det bara i storstaden (fin)kulturen kommer att leva vidare - eller är det framtidens undergroundkultur? Hur som helst jag fortsätter ansluta mig till de grå håren, väl medveten om att mina egna är på stadig tillväxt.
Kammarmusikfestivalen
2009
2010
Dem har jag hört! De hade inga solglasögon, men var stiliga och spelade dessutom riktigt bra. Så fint att de kom till era kammarmusikdagar! Sandviken är ju en musikalisk kommun, vad jag har förstått, men så synd att inte fler unga kommer och lyssnar på kammarmusik. Det är kanske inte något man tänker på att boka in på en sommardag, men när man väl sitter där är det som en oas i vardagen. Vi som går dit får fortsätta att berätta för alla vi känner om hur vackert och speciellt det är att gå och lyssna på klassisk musik!
SvaraRaderaÅh, roligt att du också hört dem! De hade dock inte solglasögon när de spelade :)
SvaraRadera