Stiligt

Förlåt mig. Jag är nog lite exalterad av Stockholmsbesöket. När jag åkte dit, lite före min man på fredagen, var jag inställd på svettiga lätt ångestfyllda besök i olika affärer i syfte att fylla ut garderoben med något fint inför hösten. Det blev precis tvärtom - lustfyllt och roligt. Glatt leende traskade jag mellan butikerna och shoppade med ögonen. För det kostar ju faktiskt inget att titta och att med egna ögon se och känna material, se snitt, skärningar och fall det är riktigt roligt. Bra sydda kläder är konst, men konst jag sällan bär för priserna är inte bibliotekarieanpassade. Jag ägnade mig åt att frossa i framförallt svensk design som Filippa K, Hope och Dagmar. Så skräddat, vackert, i vissa fall ljuvligt lent. Sen känns det lite beiget att se kopiorna hos de billigare ställena, se snitten gå förlorade.

Filippa K 2011

Hope 2011

Så jag hade min egen modefredag, efter att modeveckan avslutats och Guldknappen delats ut till Dagmar (Boktokig rapporterar från den galan). Fast jag är mer intresserad av det tidlösa och hållbara snarare än av modets och trendernas snabba flykt. Idag intervjuas Susanne Ljung, som bl a leder Stil i P1, i DN:s söndagsbilaga. Hon verkar klok och smart och säger bra saker - hon "trampar djupt i ytligheterna" och det gillar jag. Och så är hon stilig i sig själv också, sofistikerad, ren. Själv ser jag mest ut som en tantflicka. Men det yttre stämmer inte riktigt överens med det inre.