Starkt och egensinnigt

En hållpunkt så här efter semestern har varit att åka till huvudstaden snarast möjligt - för att hinna se utställningen med Siri Derkert (1888-1973) på Moderna museet. Det är en samlingsutställning med verk från hela henne konstnärskap. Jag märker att jag har lätt att fastna i det biografiska - för att se hur livet hänger samman med konsten, och för att tiden för kvinnan är så intressant. Det hände så mycket, samtidigt som så mycket fortfarande inte var tillåtet. När Derkert vistas i Paris, i sin ateljé på Montparnasse, och senare i Alger har hon ännu inte rösträtt. Det finns en så stor framsynthet i den svenska konstnärskrets hon lever i, som är de före den nordiska tiden. Men jag undrar vilka hon träffade där i Paris - Sigrid Hjertén t ex var de inte där ungefär samtidigt? Eller var kretsarna inte så vida?

Det är varierande verk hon skapat, det är fint se dem samlade på ett så här storslaget sätt. I Alger avbildas miljöer och människor:  Jag undrar hur många av dagens konstnärer som reser ut på det sättet, för att möta det okända. Det var annorlunda då tänkte jag. Här finns skisser av både maskeradkostymer och modekläder - gjorda i samarbete med Valle Rosenberg. Derkert får tre barn med två män, Rosenberg är den ene, barnen hålls först hemliga för släkt och vänner. Livspusslet då var extremt svårt att lägga. Av barnen blir konst, tavlor, skönt befriade från det rosenkindade söta. Här är barnen mänskliga med ibland groteska uttryck. De är levandegjorda och uttrycksfulla.

Här finns collage präglade av konstnärens samhällsengagemang som bl a förde henne till Fogelstadgruppen som Ulrika Knutson skrivit så bra om och som jag läst. Också här undrar jag över vilka andra hon träffade, Sara Lidman t ex? Och så finns förstås mastodontverket i betong, för evigt (hoppas jag), i Östermalmstorgs tunnebanenedgång där människor som betytt något - för Derkert och för världen finns representerade. Här i rikemanskvarteren, vänsterns kamp.

Bildmaterialet är rikt, en allvarligt blickande reslig kvinna, en stark självsäker konstnär och mot slutet en stridbar lite barsk dam som varit med om ett och annat. Stark och egensinnig, så tänker jag både om Derkert och om hennes konst.


Kulturdelen om utställningen.