Bloggen om boken om

Det är nästan lättare att berätta om vad Axel Munthe (1857-1949) inte skriver om i klassikern och storsäljaren Boken om San Michele (1929). Han skriver inte om sin tid som Drottning Victorias husläkare (skulle vi väl säga idag) och vän, inte heller skriver han om sina fruar, han skriver heller inte speciellt mycket om sina vänner i Paris svenska konstnärskretsar.

Det han faktiskt skriver om är en blandning av allehanda ting. Han skriver om sin insats som läkare vilken för honom både till rika damer i Paris och till det av koleradrabbade Napoli, han skriver så klart om sin dröm om att få sätta bo på den lilla ön Capri, han skriver om sin stora kärlek, passion, till alla sorters djur, han skriver om människor han mött, om märkliga sammanträffanden, om en duell, om småtomtar i Lappland och om flera strapatser. Det är alltså en rik bok, full med skrönor och fantastiska berättelser. Av Bengt Jangfeldts efterord förstår jag att författaren inte alltid håller sig till sanningen, men det har inte det minsta betydelse för det är inte för sanningshalten skull jag läser.

Doktor Munthes inställning till sin egen gärning är ödmjuk och ibland förringande, som när han framhåller sin endast lilla kunskap på det medicinska området, som vore hans handlingar som läkare utförda efter gissningar. Men han är modig, testar nya metoder - ibland går det bra, ibland inte. Munthe tycks trivas bättre bland djur än människor, och han är hellre hos fattiga än rika. I sitt kontinentala liv söker han det enkla livet snarare än la dolce vita. Han har svårt att hålla i pengar - inte för att han slösar men för att han väljer att hjälpa de verkligt behövande, oavsett om de kan betala för sig eller inte. Han får till sist möjlighet att bygga sitt hem på Capri, där han blir vän med ortsbefolkningen.

Jag tror det är svårt för oss 2011-tals människor att förstå vilken storhet Axel Munthe måste ha varit. Han kom att röra sig i de inre, högre, kretsarna och avled på Stockholms slott. Men det som imponerar på mig är snarare de stora gärningarna för de små, som när han köper ett berg - för att skydda de småfåglar som håller till där från att bli skjutna av de mindre djurvänliga människorna.

Mrs B skriver i en kommentar till ett tidigare inlägg, när jag nyss börjat att läsa, att jag läser en av världens bästa böcker. Jag är beredd att hålla med!