"Platsen är New York, tiden är nu, och båda förblir de oföränderliga."

Helgens läsning har passat väldigt bra till helgens väder. Det gråblöta utanför stämmer överens med Paul Austers romantrilogi; Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet. Som jag skrev igår kändes läsningen febrig, det är så vindlande historier, så många trådar att haka fast vid och så intressanta teman. Nyss avslutades den sista delen som på samma gång är en länk mellan de andra båda delarna men förvillar delvis ytterligare.

Vixxtoria tar upp intressanta aspekter om trilogin i en kommentar till gårdagens inlägg och skriver att dessa böcker känns "renare" än Austers senare texter. Det håller jag med om. Här finner läsaren slutna rum, identitesväxlingar och metafiktion där författaren bland annat skriver in sin namne (sig själv?) i berättelsen. Delar av detta återfinns i andra texter av Auster men känns här mer tydliga, avskalade. Detta växelspel mellan individer - vem bestämmer vem du är och vad du gör? När upphör gränsen mellan dig och den andra? Vem bevakar egentligen vem? - är centralt. Det är livsfilosofi i sagans form.

 Vi vill alla få historier berättade för oss och vi lyssnar till dem på samma sätt som vi gjorde när vi var små. Vi föreställer oss den verkliga historien bakom orden och för att göra det sätter vi oss själva i huvudpersonens ställe och inbillar oss att vi kan förstå honom eftersom vi förstår oss själva. Detta är en villfarelse. Vi kanske existerar inför oss själva och stundtals tycker vi oss till och med ana vilka vi är, men vi kan i själva verket aldrig vara säkra och under loppet av våra liv blir vi bara mer och mer ogenomträngliga för oss själva, mer och med medvetna om vår egen sammansatthet. Ingen kan gå över gränsen in i någon annan - av det enkla skälet att ingen kan få tillträde till sig själv. (ur del 3)

Auster använder kriminalromanens mönster med försvunna personer och detektiver som anlitas. Men han bryter formen, vänder den inåt. Det är inte lösningen som är det viktiga utan vad frågorna gör med människan.

Fylld av frågor och funderingar kring gåtorna är jag efter avslutad läsning. Auster har lyckats berusa ännu en läsare av New York-trilogin.