Nämen, var det det här det var?

Medan vinden viner utanför och jag väntar på att blåbärschokladkakorna inför fredagsfikat ska gräddas följer jag upp ett inlägg i februari. En roman fick mig att undra "Nämen, vad var det här?", sedan diskuterades den i bokcirkeln jag deltar i och så slutligen blev det en recension av den till en skoluppgift. Efter bokcirkeln förstod jag att jag kanske läst med pannan rynkad redan från start.

Recensionsövningen innebar att skriva först en längre text och sedan korta ned den till exakt  2400 tecken inklusive blanksteg. Det är fint få leka kritiker och öva språket på ett lite annat sätt än här. Eftersom det känns fånigt att stoppa in hela skoltexten här bjuder jag bara på slutklämmen som summerar vad jag bestämde mig för att boken var. Fast jag tycker recensionen i sin helhet blev onödigt vass, men så var läsarskaran också ytterst begränsad. Till alla er (hm..) som tålmodigt väntat på min åsikt om Bengt Ohlssons Kolka. Here we go:

Allt eftersom byter romanen skepnad från att vara en berättelse om en trumpen tonårstjej till att bli en psykologisk thriller om internets farligheter. Romanens jag dras längre in i lögnerna och när slutet kommer ställs allt på sin spets. Men innan dess har romanen tappat greppet om mig. Förbryllad över historien som inte bar ända fram lägger jag ifrån mig boken.

Jag avslutar med att rekommendera kursen jag går - den är genomtänkt, rolig och utmanande. Våren 2012 ges den nästa gång.