Mirakel på film

Förutom att jag släpar hem skördar av litteratur från biblioteket drar jag på med mig en del filmer också. En del blir liggande otittade men de flesta ser jag. I fredags tittade vi, den lika filmglade maken och jag, på den franska Miraklet i Lourdes vars omslag ståtar med en 6:a på tärningen som SvD kastat. Och det är väl lika bra att säga det med en gång - detta är filmkonst på högsta nivå!

Till Lourdes kommer pilgrimer för att söka bot för yttre eller inre åkommor eller plågor, för att stärkas. MS-sjuka och helt förlamade Christine, en ung kvinna som till en början ingen riktigt ser, är en av dem. Helt beroende är hon av andra människors kraft - för att flytta rullstolen framåt, för att äta, klä på sig, gå till sängs. Människorna som befinner sig i Lourdes tror så innerligt, men få blir helade. Inte ens att göra allt för andra, att helt gå upp i omsorgen, är en säker väg till läkning. Men Lourdes är ändå platsen för mirakler och Christine tillhör de bönhörda eller beviljade. Hon som inte verkar tro, inte verkar övertygad om den magiska platsens kraft, är den som befrias från sin sjukdom. Det väcker sympatier, väcker avund, väcker lust och Christine blir synlig igen.

Sylvie Testud spelar Christine på ett helt storartat sätt. Hon bär filmen på ett nästan omärkligt sätt. Det är en fin film, lågmäld och vacker. En skön viktig film.