I väntan på att degen jäser i bunken försöker jag smälta de två första delarna av Paul Austers New York-trilogi. Samtidigt vittnar radions P1 om att världen rasar vidare. Men Auster. Jag har ju läst honom tidigare men, om jag minns rätt, så har det bara varit nyare verk av honom. Holly Hock inspirerade att börja genom sitt djupdyk i författarskapet.
Några återkommande teman i de två första delarna, som gjort mig lite febrig och yr, är identitet och identitetsflykt, metafiktion och slutna rum. Ungefär så. Tror jag. Staden som innesluter berättelserna är, tycker jag, inte så framträdande. Det är gatunamn och platser men utan färgstarka miljöskildringar. Personerna är flyktiga, diffusa och undanglidande. Det är rum i rum i rum och delar speglas mot varandra. Det är härligt förvillande.
Brödet
Det blev perfekt. Med kummin on top och inte larver som det ser ut som. Passar fint till eftermiddagste och en bra film. Till exempel.
Brödlänkning brödlänkning? Det har väl inte jag sysslat med? Är det nåt långsökt som ledde till Söta Saker-bloggen, kanske? (Annars skulle jag kunna tänka mig att min sambo var inblandad; han bakar sånt där bröd ett par gånger i veckan.)
SvaraRaderaAuster – vad kul att du läser honom! Jag är så sugen själv på att läsa om just NY-trilogin, sedan jag använde ett citat från del 2 i tävlingarna förra helgen. De betydde oerhört mycket för mig när jag läste dem, men då inte så mycket på grund av de där metanivåerna (som jag tyckte var "kul"), utan för vad de sa om livet. Och om meningen om livet. Finns det någon objektiv mening med livet, och om det inte finns det klarar vi då av att leva utan det? Måste vi kanske i så fall skapa oss en mening med livet – det är något som jag tycker Auster visar på i de här böckerna.
Jag tycker dessutom att de är "renare" - men inte mindre komplexa än en del av hans senare böcker (även om jag har några olästa från de senaste årens produktion). Han lider lite lätt av att vara så inflytelserik, upplever jag, nuförtiden.
Ja, just det - Söta saker. :) Kan nog bli en vana här också, det där brödet.
SvaraRaderaIntressanta tankar du delar om trilogin. Tänker på hur andra fattar valen åt figurerna, hur de styrs av uppdrag från andra och väljer att själva inte påverka, ställer sig i ngn annans förfogande kanske av lättnad. Och kanske finner nya mål och meningar. Tänker på Saramagos Alla namnen där livsuppgiften blir att sortera, där meningsskapandet i det till synes meningslösa träder fram. (kan ha glömt lite där, men det minns jag som huvudtemat).
Austers romaner blandar jag nog lätt ihop, men visst dessa var renare. Och så har han väl lite frångått det typiskt Austerska, det som var lite av ett signum, i de senare romanerna. Men jag är ingen expert, har tror jag mycket kvar att läsa.