Jag skulle bara kika lite grann på första sidan. Att författaren är norsk borde ha fått varningsklockorna att ringa. Och det går som det brukar gå med det norska - jag fastnar. Texten har bestämt sugit tag i mig.
Det här är Niels Fredrik Dahls berättelse om Bernard Herre, tiden är 1800-talets Norge innan Oslo blev Oslo. Herre är så kär i Camilla Wergeland som i sin tur är så kär i Johan Sebastian Welhaven. Mellan dessa båda blir Herre, den alltid ensamme, budbärare. Alla tre har funnits på riktigt men är här romanfigurer.
När jag sticker upp huvudet från boksidorna, för att hämta andan, har dramat bara börjat. Detta är en text värdig att ta vid efter Oskuldens tid.
Ojsann! Jeg har ikke lest noe av forfatteren, og Herre har jeg bare hørt om sånn i forbifarten. Du er den første jeg "kjenner" (tenk det) som har lest den. Og så er den så bra! Fantastisk, gleder meg til å se hva du mener når boka er ferdiglest.
SvaraRaderaJag blir nyfiken, Hermia. Den vill jag läsa! Hoppas att du skriver några rader om dina läsupplevelser snart!
SvaraRaderaTänk om Herre hittar vägen till dig, Solgunn, via Sverige :)
SvaraRaderaIdag har det inte blivit ngt läst, jobbar kväll och var alldeles för trött i morse, fast planen var att inte snooza utan att läsa... Men jag har läst vidare efter inlägget igår och det är fortsatt väldigt bra!