lördag 3 oktober 2009

Desirada

I Maryse Condés roman Färden genom mangroven utgörs gåtan av den man för vilken det hålls likvaka, i Desirada består gåtan i huvudpersonen, Marie-Noëlles, ursprung - vem är hennes far? Marie-Noëlles föds när hennes mor bara är 15 år. Den blivande mamman har försökt avsluta sitt liv men fiskas upp ur vattnet och tas om hand av Ranélise. Hos Ranélise växer Marie-Noëlle upp som en liten prinsessa medan mamma Reynalda lämnar Guadeloupe för att arbeta i Paris. När Marie-Noëlle är tio år vill Reynalda återförenas med sin dotter som motvilligt flyttar till Frankrike eller "metropolen" som landet benämns där i Västindien.

Marie-Noëlle byter ytterst motvilligt liv och flyttar från ett varmt till ett kallare klimat - på fler än ett plan. Reynalda som byggt upp en ny familj och gjort akademisk karriär har svårt att visa både sin man och dotter kärlek. Hon utstrålar en kyla som minner om upplevelser i det förflutna och om en annan känslokall mor. Även modern är en gåta för Marie-Noëlle att lista ut. För det finns många frågor mellan mor och dotter - frågor som aldrig blir ställda. Marie-Noëlle väljer som vuxen USA där även hon så småningom kommer in i den akademiska världen. Med sig bär hon gåtan om sin far och till viss del även om sin mor. Gåtan är omlindad av olika tänkbara scenarier, alla lika hemska för Marie-Noëlle att föreställa sig. Hon kämpar med sin identitet som inte bara handlar om föräldrarna utan också om att hon är svart västindier i Amerika, på resa mellan klasser.

Förenta staterna var till för sådana som hon, de besegrade, de som inte längre ägde något, varken ursprungsland eller religion, möjligen en ras, och som anonymt smyger in i dess ofantliga mörka vrår.

Marie-Noëlle utformar sina egna mönster, sitt eget sätt att tolka sitt liv. Och kanske kommer hon sig själv lite närmare med lite större acceptans något skiftet av berättarröst låter mig ana i bokens slutkapitel.

Efter läsningen, och utan att minnas vad kritikerna skrev, tänker jag på om det finns en symbolik inbyggd i berättelsen. Att det handlar om kolonisatörernas intrång i Västindien, tänker på Marie-Noëlle som den eventuella frukten av en våldtäkt utförd av en av västvärldens män. Men jag klarar inte av att dra några sådana slutsatser, anar blott något mer bakom orden. Vill också låta romanen vara en historia om tre generationer kvinnor, påverkade av minnet av kolonialismen men ännu mer av den egna personliga historien. Kyla går i arv, värme finns i andra famnar än modersfamnar.

Romanen känns mer lättillgänglig och öppen än Färden genom mangroven. Condé skriver mycket levande och samtidigt distinkt, hon kan med få ord fånga in stora omvälvande händelser. Desirada är en roman som gjort starkt intryck på mig. Jag har lidit med Marie-Noëlle när hon mött moderns kyla, känt hennes saknad efter Guadeloupes fuktiga värme.
___

Färden genom mangroven

3 kommentarer:

  1. Jag läste bara ditt sista stycke eftersom jag vill läsa boken utan för mycket förkunskaper. Kul att den gjorde intryck!

    SvaraRadera
  2. läser också condé just nu: windward heights, hennes västindiska variant på wuthering heights. kul!

    SvaraRadera
  3. Det blir intressant se vad Lyran tycker om boken!

    En västindisk variant på den! Det kan inte vara annat än bra..

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!