I dagens DN redogör Karin Bojs för hur man kan förutsäga Nobelprisen och delar med sig av några egna spekulationer. När det handlar om de mer vetenskapliga prisen finns flera knep att tillgå för att få en aning om hur prisen kan komma att fördelas. Bojs visar hur man kan studera vilka forskare som tilldelats andra stora pris inom respektive områden, vilka som bjudits till olika symposium inom ramen för Nobelrörelsen. Det är ganska underhållande läsning och för den insatte säkert intressant och inte helt omöjligt att fundera kring.

Nobelpriset i litteratur är dock en helt annan historia att fundera över. Fast ändå - tänk om Man Booker-priset eller kanske Pulitzer-priset varit indikatorer på vem pristagaren skulle kunna tänkas bli. Att det inte är så kanske är tur för den som söker litterär spänning? Dagerman-priset har ju ett par gånger med Elfride Jelinek (2004) och Jean-Marie Gustave Le Clézio (2004) förebådat Nobelpriset. Tidskriften Karavan mottog årets Dagerman-pris men där slutar nog tyvärr likheten med de båda författarna.

Tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur är nästan löjligt spännande. Men det bjuder oftast på en upptäckt av ett för mig nytt författarskap även om namnet som avslöjas allt oftare faktiskt är åtminstone bekant. Det känns som en belöning åt bokläsaren också att så stort fokus fästs på författaren och litteraturen, att de ges en sådan dignitet. Jag kommer att sitta med örat tryckt mot dator eller radio på torsdag, redo att springa till rätt hylla i biblioteket och i värsta fall ned till magasinets mörka hörn. Med tanke på nyss avslutad bok, Desirada, skulle jag glädja mig mycket åt om det smeknamn som används mest i Svenska Akademien just nu är något i likhet med "Majsan Karlsson".