Mäster

Det verkar vara lite av en trend just nu att skriva liv i verkliga personer, att ge dem röst och tankar - jag tänker på Annelie Jordahls Jag skulle vara din hund.. eller kanske Carola Hanssons Med ett namn som mitt. Alexandra Coelho Ahndoril har tidigare i romanens form berört utforskandet av världen genom Stjärneborg med Tycho Brahe i huvudrollen (mycket bra den med) och religionen i Birgitta och Katarina. Nu har turen kommit till politiken och romanen Mäster som handlar om August Palm, mannen som förde fram socialismen i Sverige.

I romanen skildras en kamp för arbetarens rättigheter som Palm viger sitt liv åt att strida för. Engagemanget väcks efter en uppväxt där August skiljs från mor och syskon för att säljas som som skräddarlärling. Som ung vuxen lämnar han landet för Tyskland där han kommer i kontakt med de socialistiska idéerna och även Johanna som kommer att bli hans fru. Johanna blir efter flera födslar skör och lever i ständig oro för sin familj men främst för sin man vars tro på socialismen hon inte riktigt delar.

Den natten ligger hon vaken och i hennes huvud raseras städer, avrättas tronföljare, fängslas medlöpare. Eld, eld, tänker hon och får samtidigt en drift, som kommen från sidan, att skratta åt sn egen vrede.
En våldsam tunga av hat rinner ut mot August. Där han ligger och snarkar någonstans i Danmark, på Själland nu. Du gode skräddare, tänker Johanna. Du vill inte ha bränder, vill inte rasera, inte förstöra eller förnedra - trots att allt är förnedring.

Det att vara agitator är förknippat med hot, hårda slag och nära döden-upplevelser vilket förstås påverkar familjens liv.

I Mäster kläs både August och Johannas tankar och känslor i ord, ibland låter författaren dem tala och tänka i jag-form. Detta är bådas historia! Den här närheten är gjord med så stor inlevelse och medkänsla utan att bli det minsta kletig. De har något slags likhet i språk och stil också Jordahl och Coelho Ahndoril fast jag har svårt att sätta fingret på vad. De har båda två en stor respekt för sina huvudpersoner men törs ändå vara dem väldigt nära.

I romanen skildras ett historiskt skeende men samtidigt är det svårt att inte associera den till vår egen tid där människor flyr sitt land för att leva i exil på grund av sina åsikter. Där det att uttrycka sin politiska ståndpunkt kan vara samma sak som att gå mot döden. Hotet mot familjen Palm blir desto starkare att läsa om när jag vet att så här, kanske precis så här, lever människor här idag. Vi har inte kommit längre än så. Men Coelho Ahndoril drar alltså inga sådana paralleller, det hade nog stört text och läsning. Nu är det istället stor och fin romankonst.

När de nominerade till Augustpriset tillkännages på måndag hoppas jag att Alexandra Coelho Ahndorils roman Mäster är en av kandidaterna. Förhoppningsvis hör också Annelie Jordahls roman dit...