Den sista läsaren - El último lector

En lätt depressiv dag som den här har jag tillbringat större delen av tiden i sängen och lyssnat på regnet läsandes David Toscanas roman Den sista läsaren (2009). Med den har jag samtidigt väntat på just regnet i byn Icamole någonstans i Mexiko. Med ett slitet uttryck är Toscanas bok "en liten pärla" som trots upptakten inte är en deckare.

Remigio finner en flicka död i sin brunn, han är den ende som har lite vatten kvar för att åtminstone tvätta sig i och vattna sitt älskade avokadoträd med. Flickan är okänd för honom och vållar förstås en del huvudbry. Remigio besöker sin far bibliotekarien Lucio för att få råd. I pappans liv glider fiktion och verklighet hela tiden ihop. Han är guden i det numera nedlagda biblioteket där han tar ställning till varenda bok som anlänt till biblioteket. Det är inte så många böcker som finner nåd, många är de som stämplas "censurerad" för att sedan sändas till helvetet i form av ett stängt rum fyllt med bokätande kackerlackor.

Polisen kommer och gör sina undersökningar men då är flickan redan begravd under avokadoträdets rötter. Flickans mamma dyker även hon upp i Lucios bibliotek. Lucio och kvinnan möts i böckernas värld både bland böcker de läst och bland böcker de inte läst. Kvinnan är inte direkt nedbruten av saknad efter sin dotter utan mer intresserad av att genom litteraturen finna svaren. Kanske finns svaret på vad som egentligen hänt i böckerna?

Toscanas roman är berättelsen om en by och om ett mordfall eller en historia om berättandets magi eller om jakten på den mest perfekta boken. Texten rinner mellan mina fingrar, trots den sträva torka som ryms mellan dess sidor. Det är sparsmakat skrivet utan överflöd av ord vilket stämmer väl överens med Lucios krav på något slags berättarens äkthet och exakthet. Tyvärr missade jag David Toscana under bokmässan, jag hade gärna hört honom utveckla tankarna kring sin historia. Det är underhållande läsning vilket kan låta märkligt då boken inleds med en flickas död. Samtidigt finns här allvaret för det är ganska hårt beprövade människor som författaren berättar om. Mest kommer jag att minnas Lucios förhållande till bibliotekets böcker, jag kommer dock inte att anamma det i min egen yrkesroll. Eller?

Det är inte första gången Lucio håller Bibeln i sin hand, han har läst den förut och tycker den är förträfflig som bok betraktat, med den invändningen att man borde ha redigerat den noggrannare och att det är synd att det så tydligt framgår att författaren har tagit betalt per ord.

Lyran gillade också vad hon läste. Se här!