Ett par gånger om året upptäcker jag att det finns en poesihylla på mitt jobb, biblioteket. Varje gång det händer blir jag lika förundrad och förbryllad, över att jag inte oftare vistas nära intill den. Igår inleddes en ny upptäcktsfärd med blicken vandrande längs bokryggarna. Kanske är det orden i dess mest rena eller sparsmakade form jag behöver just nu när mörkret faller allt tyngre. Jag vet att jag i alla fall inför lördagens utmaning på arbetet behöver lite lugn i röran och Lugn.
"Jag skulle naturligtvis mycket hellre
vilja befinna mig på en hög abstraktionsnivå
i en maskinpark
där de logiska principerna
har en lugnande inverkan på alla dem
som sover bredvid papperskorgarna
och har vigt sina liv åt att försöka tämja
en feldesignad kundvagn.
Jag skulle naturligtvis mycket hellre
vilja ha en av de bortsprungnas
trädgård inom mig
en kärleksfullt anlagd rosengård
där vinden får vandra som vinden vill
därför att den har en så vänlig värme
i människornas korridorer
de som vindlar sig
under Nattens alla hemliga
små dotterbolag."
Klok pausplats, vackra och underfundigt lugna rader. Håll höjd.
SvaraRaderaSpråkade med en lyrisk lyrikälskande biblioteksbesökare häromveckan. Både en och två gånger. Andra gången berättade han hänfört över sin senaste lyriska upplevelse i poesins värld...Härligt med sådana personer!
SvaraRaderaTack för dina dikt-citat som blir så sköna pauser i mitt surfande! Den här dikten är ett så bra bevis på Lugns fantastiska användning av orden så att de får en helt ny mening. Varför läser jag inte mer poesi, när jag faktiskt har flera samlingar hemma? Så bra att du väcker mitt intresse för lyriken!
SvaraRaderaTar gärna hjälp av poeterna för att bjuda på pauser - till andra och mig. Stanna upp, andas.
SvaraRaderaJag ställer mig samma fråga som du, Jenny B...