Don't be a stranger to Stranger

I nummer 45 sitter en ung mann akkurat nå og tegner kjaeresten sin i helfigur med kullstift. Om mange år vil han finne igjen tegningen når han flytter, og uten å tenke over det fil han ta opp den mot fjeset, som om lukten av henne fremdeles skulle sitte igjen i papiret.

En del litterära upplevelser är nära förknippade med platsen för läsningen. Så minns jag exakt vad jag läste på stranden i grekiska Zakhyntos för snart tio år sedan, jag vet precis vad jag läste under resan i Västindien eller på det lilla kaféet i Wien - och det jag läste bär med sig minnet av omgivningen. Simon Strangers roman Mnem (2008) har med sig atmosfären från Litteraturhuset i Oslo, för det var där jag började läsa den.

Mnem handlar i sig själv också mycket om platsen, om den fiktiva staden Nem som ligger någonstans i Nordeuropa. Dit kommer Peter som fått i uppdrag att skriva en bok om stadens historia. Bakgrunden är speciell för Nem kom till som ett experiment, som ett försök att skapa den idela staden där alla lever och verkar på lika villkor. Men något hände och när Peter kommer till Nem är staden en helt vanlig stad. Så börjar Peter traska runt, lära känna stadens gator och dess invånare. Snabbt bygger författaren en bild av gatorna och människorna där, ibland räcker det med en mening så har ett gripande porträtt tecknats. Oscar som gett Peter uppdraget gäckar däremot, vill inte visa sig. Peter finner  många frågor kring staden och vad som hände med idealet, samtidigt blir hans utforskning också en resa in i honom själv.

Stranger intresserar sig för samband och för staden som en organism, en kropp av beståndsdelar där celler föds och dör. Hans verk beskrivs som ett försök till totalroman som täcker in livets, och stadens alla delar. Så vävs berättelser långt tillbaka i tiden, för allt har ett ursprung, och skapar tillsammans en rikedom som generöst nästan bubblor över sidorna. Jag är så förtjust i dessa historier som krokar i varandra och visar nya sammanhang. Mnem är sannerligen ett litterärt konstverk med en blandning av bild och text, med utvikningar både framåt och bakåt i tiden. Författaren har försett romanen med noter som utvecklar och förklarar på ett mer charmerande än irriterande sätt, och med förslag till hur recensioner om boken kan skrivas. Det är lekfullt och djupt allvarligt. En författare jag återkommer till i tanken är Georges Perec och hans Livet en bruksanvisning där vindlande historier berättas i ett speciellt mönster med grund i ett lägenhetshus, och så plötsligt ligger Perecs roman där i ett skyltfönster till ett antikvariat i Nem. Jonathan Safran Foer är också ett namn jag tänker på i försök att kategorisera det jag läser. Men det behöver jag så klart inte göra.

Mnem är en riktigt storartad läsupplevelse med ett driv som gör att jag vill vidare, samtidigt som jag njuter av orden jag just läser. Det är en sådan där bok man bär med sig i hjärtat, funderar vidare över och vill gå tillbaka till. Kanske sitter det någon förläggare därute och planerar på att ge ut den i på svenska? Annars hoppas jag att du, om du blir det minsta intresserad, läser den på dess urpsrungsspråk norska (bokmål) och inte väntar på en eventuell svensk utgåva. Du kommer inte att ångra dig!

Jag tror förresten att Mnem skulle falla både Jenny utan blogg och Jenny B/Kulturdelen särskilt väl i smaken.